Här nedan har jag lagt in några stilövningar på Mors lilla Olle. Verser och andra alster som endast är inspirerade av sången hör inte hemma här. Sådana varianter finns därför tillsvidare under sidan Mors lilla Olle (andras) eller sidan Mera rim (egna)

Ovanstående klipp publicerades i DN:s Namn & Nytt den 11 december 1976. Med text av Alf Henriksson och bild av Björn Berg.

Anm: Mycket fritt efter Alice Tegnér och Elsa Beskow, samt översatt till vårdad nusvenska. Enligt många med mig snarare att anse som akrobatisk lingvistik.
Henriksson har nog på skoj försett texten med lite egna böjningar av några ord. Jag har därför (enligt önskemål) försett vissa ord med en liten förklarande länk. Ta inte illa upp!

Någon äkta uluation tror jag inte att mamman utförde. En sådan tillhör nämligen en annan kultur. Det närmaste man kan komma i vårt land är nog en kulning. Men skrek det gjorde hon nog.

Vidstående bild och text kommer från en berättelse av Alf Henriksson, publicerad i DN:s Namn & Nytt-sida  i december 1976. Illustrationen är förmodligen av Björn Berg, som brukar illustrera Henrikssons texter.  Artikeln har tydligen inspirerat medlemmarna i föreningen NAFS som även har tagit upp ämnet, rena Kalle Anka faktiskt. Texten återges nedan.

 Mors lilla Olle.

 Den kvinnliga könsrollens minderårige Olle (3) företog en ambulation i barrskogsbiotopen varvid sidorna av fysionomin rodoroficerades samt radiation emanerade ur synorganen. Vederbörandes läppar vilkas storleksgrad var under medelmåttan bar spår av blåbärs-förtäring. I sin isolerade situation förklarade han sig vara alienerad. Ett akustiskt fenomen av brummande och lufsande natur samt ett knakande i buskvegetationen bedömde han såsom ett significum på närvaron av en hund. Ehuru pälsen på densamma företedde lurvighet påverkades Olles känsloläge i positiv riktning. Han förmenade sig uppleva ankomsten av en kollusor och fann detta optimalt samt kommunicerade en hälsningsformel. Efter att vidare manuellt ha karessat björnen porrigerade han plockningsrecipienten och proponerade besmakning av det däri förekommande. Björnen konsumerade nästan hela den totala kvantiteten, varvid Olle konstaterade att stor affinitet till blåbär (Vaccinium myrtillus) syntes föreligga. I nuläget observerade modern försiggåendet och avgav en ululation, varvid björnen alibierade sig och kolluderandet abrupt upphörde. Vilken motivationsfaktor för beteendet föranledde mor att utöva denna terror oss vertebrater emellan? Det synes rekommendabellt att vännen ombedes revolvera.

 Ett exempel på uluation kan höras här, och ett exempel på kulning kan höras här. (obs. hög ljudnivå). 

Björn Berg har under lång tid varit illustratör åt Alf Henriksson, både i DN och övrigt. I DN:s tidigare språkspalt Språkbruket fanns hans teckningar med. Han tecknade förutom björnar, även ett flertal skator bl.a. på frimärken och postkort. Jag kan inte låta bli att visa några. Här är ett och här ett annat . Eller till sagan om Pomperipossa.

ovanstående bild visar sångbokens omslag från utgåvan 1909. Boken finns numera i nytryck

Transpiranto  

Varför inte Mors lilla  Olle på transpiranto. Transpiranto förekommer i Grönköpings Veckoblad. Piccollo mutters publicerades i Veckobladet GV 7/2006.

"Piccollo mutters"

Piccolo mutters in busch trafik.
Rosoi in nülle, solei in optik.
Trut minimal hat marin kolorit.
”eja, aj traskat hink nix eremit!” 

Gruffeligruff, qvis luffas hin?
Knaster in buskis, probabel canin,
ruff ist la stola, doch Olle kontent:
”Ecco tavaritji, bonjour excellent!”

Pettas la teddy kum kratt petit,
basket serveras: ”Vojlá, bon aptit!
Teddy konsumans la majoritet:
”Penso tu diggas la frutta-diet!”

Mutter loj obsat et hojat: Wow!
Shappas la teddy, finit ist la show.
”Oj, warum terras tu kompis maj vaeck?
Mutterlein, aeska lo mejka comebaeck!”

 Här nedan har jag lagt in några egna försök till stilövningar på Mors lilla Olle. 

Nedanstående verser är på fantasispråk som: motsatsspråket, allspråket, piglatin, rövarspråket, I-språket och F-språket samt P-språket. Men även baklänges samt verser a´la Ludolf och a´la Ture Sventon. Några försök i översättningsgenerator blev bara delvis lyckade.

 Allspråket (grundversion)

Orsmoall illaloall Olleall iall ogenskall ickgall,
Osorrall påall indkall ochall olskensall iall lickblall.
Äpparnalall måsmall utavall ärball äroall åblall.
 ”Araball agjall appslall attall såall ensamall ärhall ågall”!

Ummelibrumbrall, emvall ufsarlall ärdall?,
Uskarnaball  akaknall, enall undhall isstvall etdall ärall ….
Urviglall ärall älsenpall. enmall Olleall irblall adglall:
 ”Åall, enall amratkall, etdall arvall abrall, esall odgall agdall”

Apparklall åall örnenbjall edmall änderhall åsmall.
Äckerrall amrall orgenkall:”eall ärhall akasmall åpall”.
Allenall anhall ukarslall estmall alltall advall ärdall ärall:
 ”Örhall udall, ajallg ortrall atall udall yckertall omall ärball”.

Ormall ickfall unall esall emdall, avgall illtall ettall iskrall.
Örnenbjall angsprall ortball, unall ärall ekenlall örbifall.
”Åall, arförvall ämdeskrall udall undanall inmall änvall?.
 ”Ormall illalll, edball onomhall ommakall igenall.

Allspråket  (version 2)

Mallors lallilla Olle i sallkogen gallick,
rallosor pallå kallind och sallolsken i balllick.
Lalläpparna sallmå utav ballär äro balllå.
 ”Ballara jallag salllapp att sallå ensam hallär gallå”!

Ballrummelibrum, vallem lallufsar dallär?,
Balluskarna  kallnaka, en hallund vallisst dallet är ….
Lallurvig är allpälsen. Mallen Olle balllir galllad:
 ”Å, en kallamrat, dallet vallar ballra, salle gallod dallag”

Kallappar sallå balljörnen malled halländer sallmå.
Ralläcker fallram kallorgen:”salle hallär sallmaka pallå”.
Nallalle hallan salllukar mallest allt vallad dallär är:
 ”Hallör du, jallag tallror att dallu tallycker om ballär”.

Mallor allfick nallu salle dallem, gallav tallill ett sallkri.
Balljörnen sallprang ballort, nallu är lalleken fallörbi.
”Å, vallarför sallkrämde dallu undan mallin vallän?.
 ”Mallor lallilla, balled hallonom kallomma igen.

Piglatin (svinlatin)

Morsöff illalöff Ollöff iöff ogensköff ickgöff,
Osorröff åpöff indköff ochöff olskensöff iöff ickblöff.
Äpparnalöff åsmöff utavöff ärböff äröff åblöff.
 ”Araböff agjöff appslöff attöff åsöff ensamöff ärhöff ågöff”!

Ummelibrumbröff, emvöff ufsarlöff ärdöff?,
Uskarnaböff  akaknöff, enöff undhöff isstvöff etföff äröff ….
Urviglöff äröff älsenpöff. enmöff Ollöff irblöff adglöff:
 ”Åöff, enöff amratköff, etdöff arvöff abröff, esöff odgöff agdöff”

Apparklöff åsöff örnenbjöff edmöff änderhöff åsmöff.
Äckeröff amfröff orgenköff:”esöff ärhöff akasmöff åpöff”.
Allenöff anhöff ukarslöff estmöff alltöff advöff ärdöff äröff:
 ”Örhöff udöff, agjöff ortröff attöff udöff yckertöff omöff ärböff”.

Ormöff ickföff unöf esöff emdöff, avgöff iltöff ettöff idkröff.
Örnenbjöff angspröff ortböff, umöff äröff ekenlöff örbiföff.
”Åöff, arförvöff ämdeskröff udöff undanöff inmöff änvöff?.
 ”Ormöff illalöff, edböff onomhöff ommaköff igenöff.

Rövarspråket

Momororsos lolilollola Olollole i soskokogogenonn gogicockok,
rorososoror popå kokinondod ocochoh sosololsoskokenon i boblplicockok.
Loläpoppoparornona sosmomå utotavov bobäror äroro boblolå.
 ”Bobarora jojagog soslolapoppop atottot soså enonsosamom hohäror gogå”!

Bobrorumommomelolibobrorumom, vovemom lolufofsosaror dodäror?,
Bobusoskokarornona  koknonakoka, enon hohunondod vovisossostot dodetot äror ….
Lolurorvovigog äror popälolsosenon. Momenon Olollole bobloliror gogloladod:
 ”Å, enon kokamomroratot, dodetot vovaror bobrora, sose gogodod dodagog”

Koklolapoppoparor soså bobjojörornonenon momedod hohänondoderor sosmomå.
Roräcockokeror fofroramom kokororgogenon:”sose hohäror sosmomakoka popå”.
Nonalollole hohanon soslolukokaror momesostot alolloltot vovadod dodäror äror:
 ”Hohöror dodu, jojagog totrororor atottot dodu totycockokeror omom bobäror”.

Momoror foficockok nonu sose dodemom, gogavov totilollol etottot soskokrori.
Bobjojörornonenon sospoproranongog boborortot, nonu äror lolekokenon foförorbobi.
”Å, vovarorfoföror soskokrorämomdode dodu unondodanon mominon vovänon?.
 ”Momoror lolilollola, bobedod hohononomom kokomommoma igogenon.

I-språket (I-sprikit)

Mirs lilli Illi i skigin gick,
risir pi kindioch silskin i blick.
Lippirni smi utiv bir iri bli.
 ”Biri jig slipp itt si insim hir gi”!

Brimmilibrim, vim lifsir dir?,
Biskirni  kniki, in hind visst dit ir ….
Lirvig ir pilsin. Min Illi blir glid:
 ”I, in kimrit, dit vir bri, si gid dig”

Klippir si bjirnin mid hindir smi.
Rickir frim kirgin:”si hir smiki pi”.
Nilli hin slikir mist illt vid dir ir:
 ”Hir di, jig trir itt di tickir im bir”.

Mir fick ni si dim, giv till itt skri.
Bjirnin spring birt, ni ir likin firbi.
”I, virfir skrimdi di indin min vin?.
 ”Mir lilli, bid hinim kimmi igin.

P-språket (P-språpåkepet)

Mopors lipillapa Opollepe ipi skopogogepen gipick,
roposopor påpå kipindepen opoch sopolskepen ipi blipick.
Läpäppaparnapa småpå uputapav bäpär äpäropo blåpå,
”Baparapa japag slapapp apatt såpå epensapam häpär gåpå!”

Brupummepelipibrupum, vepem lupufsapar däpär?
Bupuskaparnapa knapakapa’, epen hupund vipisst depet äpär.
Lupurvipig äpär päpälsepen, mepen Opollepe blipir glapad.
-Åpå, epen kapamrapat, depet vapar brapa, sepe gopod dapag!

Klapappapar såpå bjöpörnepen meped häpändeper småpå,
räpäckeper frapam koporgepen, sepe däpär, smapakapa påpå!
Napallepe hapan slupukapar mepest apallt vapad däpär äpär.
Höpör dupu, japag tropor apatt dupu typyckeper opom bäpär.

Mopor fipick nupu sepe depem, gapav tipill epett skripi.
Bjöpörnepen sprapang boport, nupu äpär lepekepen föpörbipi.
Åpå, vaparföpör skräpämdepe dupu upundapan mipin väpän?
Mopor lipillapa, bepe hoponopom kopommapa ipigepen.

F-språket (F-språfåkefet)

Mofors lifillafa Ofollefe ifi skofogefen gifick,
rofosofor påfå kifindefen ofoch sofolskefen ifi blifick.
Läfäppafarnafa småfå ufutafav bäfär äfärofo blåfå,
”Bafarafa jafag slafapp afatt såfå efensafam häfär gåfå!”

Brufummefelifibrufum, vefem lufufsafar däfär?
Bufuskafarnafa knafakafa’, efen hufund vifisst defet äfär.
Lufurvifig äfär päfälsefen, mefen Ofollefe blifir glafad.
-Åfå, efen kafamrafat, defet vafar brafa, sefe gofod dafag!

Klafappafar såfå bjöförnefen mefed häfändefer småfå,
räfäckefer frafam koforgefen, sefe däfär, smafakafa påfå!
Nafallefe hafan slufukafar mefest afallt vafad däfär äfär.
Höför dufu, jafag trofor afatt dufu tyfyckefer ofom bäfär.

Mofor fifick nufu sefe defem, gafav tifill efett skrifi.
Bjöförnefen sprafang bofort, nufu äfär lefekefen föförbifi.
Åfå, vafarföför skräfämdefe dufu ufundafan mifin väfän?
Mofor lifillafa, befe hofonofom kofommafa ifigefen.

Baklänges 1 (ordvis)

Sorm allil Ello i negoks kcig,
Rosor åp dnik hco nekslos i kcilb.
Anrappäl åms vatu räb orä ålb.
–Arab gaj ppals tta ås masne räh åg!

Murbilemmurb, mev rasful räd?

Anraksub akank, ne dnuh tssiv ted rä.

Givrul rä nesläp nem Ello rilb dalg.

Å, ne tarmak, ted rav arb, es dog gad! 

Rappalk ås nenröjb dem rednäh åms,

Rekcär marf negrok, -es räd, akams åp!

Ellan nah rakuls tsem tlla dav räd rä.

Röh ud, gaj rort tta ud rekcyt mo räb.

 Rom kcif un es med, vag llit tte irks.

Nenröjb gnarps trob, un rä nekel ibröf.

– Å, röfrav edmärks ud nadnu nim näv?

Rom allil, eb monoh ammok negi.

 A´la Ludolf som inte kunde säga R. alternativt en japan

Mols lilla Olle i skogen gick,
losor på kind och solsken i blick.
Läppalna små utav bäl älo blå.
 ”Bala jag slapp att så ensam häl gå”!

Blummeliblum, vem lufsal däl?,
Buskalna  knaka, en hund visst det äl ….
Lulvig är pälsen. Men Olle blil glad:
 ”Å, en kamlat, det val bla, se god dag”

Klappal så bjölnen med händel små.
Läcker flam kolgen:”se häl smaka på”.
Nalle han slukal mest allt vad däl äl:
 ”Höl du, jag tlol att du tyckel om bäl”.

Mol fick nu se dem, gav till ett skli.
Bjölnen splang bolt, nu är leken fölbi.
”Å, varföl sklämde du undan min vän?
 ”Mol lilla, bed honom komma igen.

A´la Ture Sventon som hade problem med bokstaven S.   

Mort lilla Olle i togen gick,
rotor på kind och tolten i blick.
Läpparna tmå utav bär äro blå.
 ”Bara jag tlapp att tå entam här gå”!

Brummelibrum, vem luftar där?,
Butkarna  knaka, en hund vitt det är ….
Lurvig är pälten. Men Olle blir glad:
 ”Å, en kamrat, det var bra, te god dag”

Klappar tå björnen med händer tmå.
Räcker fram korgen:”te här tmaka på”.
Nalle han tlukar mett allt vad där är:
 ”Hör du, jag tror at du tycker om bär”.

Mor fick nu te dem, gav till ett tri.
Björnen trang bort, nu är leken förbi.
”Å, varför trämde du undan min vän?
  ”Mor lilla, bed honom komma igen. 

I ”ekorrverserna”, finns en variant där en översättningsgenerator använts. Först från svenska till engelska och sedan tillbaka till svenska. Jag har testat denna form i flera sådana, men endast första raden i den första versen blir intressant eller rolig (resten är "blaj"). Namnet Olle har ofta tolkats som ett klädesplagg. Men vem var Olle?  Här några exempel ur sådana översättningar:

 Morsans lilla kofta gick åt skogen. 

 Mammas lilla tröja gick i skogen.*) 

 Mors! sa lille Olle och gick till skogs

 *) det skulle förstås kunna vara åt skogen här!

Tidskriften PC för alla gjorde 2016 en test av några översättningsappar. Först från  svenska till spanska och sedan tillbaka till svenska igen. Se vidare under Mors lilla Olle.

Putte i blåbärsskogen (1901)

Elsa Beskow som gjort illustrationerna till Mors lilla Olle har ju även skrivit sagan om Putte i blåbärsskogen. Här ett litet versförsök på:

Motsatsspråket (endast första versen)

Fars lilla Putte från skogen gick
Blek om sin kind och med surmulen blick.
Röda av lingon var läpparna små.
Tänk om jag ensam fick vara ändå. 

Åter:  Stilövningar  Mors lilla Olle   Ekorrn satt i granen   Ekorrvarianterna   Hem