Nationalencyklopedin (NE)  beskriver ordet färgsymbolik  så här:

// Färgsymbolik, användande av färger som tecken på stämningar eller föreställningar. Inom vår kulturkrets har begrepp som tro hopp och kärlek förknippats med blått, grönt och rött. Politiskt syftar blått på konservatism , medan rött är revolutionens färg. Sedan antiken står purpurfärgen för härskarställning och kunglighet.//

Färgsymbolik omfattar flera olika områden, som liturgiska färger och heraldiska färger.  Till heraldiken innefattas i sin tur även tinktur och vexillologi.  Andra områden är de politiska färgerna,  varnings- signal- och varselfärger mm. Varningsfärger hos djur är något annat och kallas aposematism, (se vidare färgtermer).

Gamla symboliska färger ingår i de fyra elementen: eld – röd, luft – gul, jord – grön och vatten - blå.

Kardinaldygderna tro, hopp och kärlek, förknippas med färgerna  blått, grönt, rött.

De sju dödssynderna förknippas också med färger och symboler. Dessa färger kan synas gå stick i stäv med ovanstående färger.

Andra medeltida symbolfärger förutom dygderna och synderna förekommer bl.a. inom heraldiken. Några exempel :

t.v. Sam-Taeguk
t.h. de tre primärfärgerna

Inom Österländsk symbolik förekommer också symboliska färger. Den trefärgade virvel som i Korea kallas  Sam-Taegeuk, i färgerna rött, blått och gult, symboliserar himmel, jord och människan. Färgerna överensstämmer med de tre grund- eller primärfärgerna.

Klassiska signalfärger är rött, orange och gult då de är färgstarka och syns bra. Men det är inte helt säkert att dessa färger används genomgående. Olika ämnesområden och branscher indelar sina signal- och varselfärger olika.

Vi är sedan förr vana vid att vissa företeelser i samhället, har olika färger. Våra vattenkranar har i regel blå markering för kallvatten och röd för varmvatten. Här återspeglas nog de gamla elementen.

Systembolagets och Apotekets  skyltar var tidigare alltid gröna. Trafik och varningsskyltar hade sitt utseende. Postverkets brevlådor  och cyklar hade tidigare en viss gul färg (postgul). och våra vanliga privata postlådor hade oftast en smutsgrön färg. Brandbilarna var alltid röda, Televerkets bilar och telefonkiosker  var "televerksorange". Den vanliga ambulansen var vit och den för smittsamma var grå.  Polisbilarna var först alltid svarta (svarta maja) och senare målade i svart/vitt.  Landsvägsbussarna hade en viss gul-beige färg.  De flesta spårvagnar hade en viss blå färg (spårvagnsblå). I USA är skolbussarna och taxibilarna målade i en viss gul färg (jfr postlådorna). I många länder t.ex. England är telefonkiosker och brevlådor röda. Londonbussarna likaså.  

 Flytvästar och annan räddningsutrustnig var oftast orange. Flertalet av våra bankomater  har en speciell turkosblå nyans. 

Numera förekommer helt andra färger, det är inte lika lätt längre.

Signalfärger och färgkodning

I vår moderna värld, förekommer vissa färger eller färgkombinationer som varnings- och varselfärger eller standardiserade färgkoder. Detta kan gälla olika områden. Vissa förekommer av gammal hävd andra har fastslagits av standardiseringskommissionen andra bestäms av EU.

Inom sjöfarten har av hävd, rött stått för babord (vänster) och grönt för styrbord (höger).

Rött innebär oftast stopp och grönt klart. Användes först som järnvägssignaler men även för på- och avknappar för elektriska apparater. Dessa färg övertogs även i trafiksignaler som senare utökats med gult.  Rött (stopp), gult (vänta) grönt (klart).

Annan standard är orange för rörliga maskindelar, rött för brandskåp och brandredskap och grönt för nödutgångar.  Inom elektronikindustrin förekommer även olika färgmarkeringar. Bl.a. för strömstyrka användningsområde etc. För en elektriker är detta livsviktigt för att koppla rätta sladdar och kablar, men för gemene man är väl färgen på proppsäkringar besvärligt nog. Inte heller våra vapen undgår färgkoder då olika  typer av ammunition är färgkodad .

 För våra vägmärken och skyltar gäller också vissa färgkoder och regler. Varnings- och förbudsskyltar är gula med röd kant och med en symbol i svart.  Påbuds- och  lokaliseringsskyltar  är mestadels med blå botten och vit text. Gamla skyltar och skyltar utomlands kan förekomma i gult och svart. Anvisningsmärken kan se lite olika ut men gröna med vit text är förmodligen vanligast. 

Andra varningsskyltar eller etiketter som har med säkerhet (farligt/skadligt/vådligt) att göra  har oftast gul botten med svart text. Varningstejp- och band är vanligen gul/svartrandiga likt getingen.

Farosymboler för kemiska produkter ska också ha vissa färger, Tidigare var dessa utformade med orange botten och svart text men har idag ändrats till vit botten med röd kant och svart text. Pictogrammet ska även ha ett visst standardiserat utseende.

Inom avfalls- och återvinningsindustrin förekommer också viss färgkodning. Ännu inte obligatorisk standard, men det kanske kommer. Nedanstående färgbeteckningar är vanliga. I våra miljöstugor och sopsorteringsrum gäller andra färger på kärlen.  

Sjukhusfärger

Inom sjukvården förekommer flera färgkodningssystem.  Den vanligaste är de färgkoder som markerar hygieniska aspekter. Blått markerar material som är rent. Rött material som är smutsigt. Gult material som är infekterat och grönt material som är sterilt. Infekterat material (sprutor och annat) kasseras inte hur som helst utan placeras i gula förvaringskärl. Tvättsäckar med ren tvätt har ofta blå markering och smutstvätt röd markering.  I sköljrum är diskbänken ofta indelad i en ren resp. smutsig sida markerad med tape i respektive färg ( var åtminstone vanligt  förr).

I trikåplagg för patienter har olika färger på sytråden  markerat olika klädstorlekar. Detta främst för  att underlätta sortering i tvätterier och förråd.

En annan nyare färgkodning är triagemärkning. Triage används som en prioritets- eller bedömningsvariabel för akutpatienter.  Bedömningen har fem vitalparametrar och färgmarkeras enligt nedan:

Åter  Färg och form   Hem