Ekorrsamlingen

De s.k. ekorrvarianterna med stil- och genreövningar som startade med Anders Bek har till 2017 funnits på nätet. Ursprungligen hos humorsajten Yttermera med drygt 200 versioner. Yttermeras sida är nedlagd sedan 2012 men alster t.o.m. nr 91 finns att läsa hos Angelfire.com. och de ursprungliga 70 varianterna finns hos Skrattnet. Jag har därför bestämt mig för att på prov, lista de resterande av de jag hittat. Detta innebär totalt 200 st. Om det totala antalet faktiskt var 219, innebär det att 19 varianter fortfarande är okända. Hur lyder dessa! är det någon som vet? Jag är idel öra!

 Om någon misstycker beträffande listan, går det bra att höra av sig.

 

Statistik

Förutom Anders Bek med 71 varianter (1-70,74)  är flitiga bidragsgivare Karl Cinrot ( 77,87,105-107,123,168,193-199) och Gunnar Pettersson (108-192, 124) som bidragit med  15 alster vardera. Jonatan Newton kommer in som nr 3 med 10 bidrag (176-195). Clas Rosvall(152-157) och Helena Hurme (140-144, 155) har sänt in 6 st bidrag vardera. 4 personer har sänt in 3 bidrag och 8 personer har sänt in 2 bidrag. Det stora flertalet inbegripet jag själv (nr 98) har endast sänt in ett bidrag.

Pseudonymen Karl Cinrot, publicerade sina inlägg på sin tidigare humorsida Absolut Citron som numera upphört under rubriken Kurre och hans värld. Cinrot är f.ö. ett anagram på ordet Citron.

Om ordningen på inläggen nr 195 och senare har den ursprungliga nummerföljden är osäkert.

 Nr 91 - 140

91. Programmering (Hans-Olov Ericsson)

Environment Subject (Barn, Gran, Barn, Ekorre, Tallegren, Kotte, Svans, Ben, Ljud);
Environment Aktivitet (Sitta, Skala, Höra, Ljud, Bråttom, Hoppa, Skada);
Environment Egenskap (Luden, Lång, Bråttom);
Tryout SET OF (Subject, Aktivitet, Egenskap);

Location Subject;
Mainstar, Object Subject;
Happening Aktivitet;
Barn BOOLEAN;

Begin
   Location := Gran;
   Mainstar := Ekorre;
   Barn = FALSE;

   Aktivitet := Skala;
   Object := Kotte;

IF NOT Barn
   For Tryout DO UNTIL Happening == Ljud
      LET Mainstar DO Aktivitet
      STEP Happening;
      Barn := TRUE;

If Mainstart GET Ljud == Barn (Aktivitet) Tallegren;
   For Tryout DO UNTIL Happening == Skada
      Aktivitet := Bråttom
      LET Mainstar DO JUMP Tallegren
      Aktivitet := Hopp;
      STEP Happening;

Object := Ben;
Location := Tallegren;
Happening := Skada;

End;

 92. Ordstäv (Tomas Brännvall)

Det är bättre att sitta i granen och skala kottar än att bli skrämd av barnen.

93. Sverker Olofsson (Gunnar Ytterhag)
Välkomna. I Plus i kväll har vi testat tallegrenar. Vi föväntar oss att alla tallegrenar ska fungera på ungefär samma sätt. Men det finns ingen internationell standard för vare sig längd eller sviktdjup hos tallar, och säkerhetsföresrifter saknas så gott som alltid. Vi har talat med Kurre Ekorre som blivit invalidiserad efter en olycka med en tallegren av dålig kvalitet. Dessutom i Plus i kväll: Kottar. De finns fritt ute i naturen, där barn lätt kan få tag på dem. Hur svåra är de egentligen att skala? Plus har testat barnsäkerheten.

94. Osaklig reklam (Gunnar Ytterhag)
De här barnen driver omkring i skogen. De här barnen ägnar dagen åt att stjäla kottar, skrämma ekorrar och vandalisera. Om inte du gör ett aktivt val så kan det bli de här barnen som ärver din premiepensionsfond.

95. ASCII-kod (J Rickard P Ström)
69 107 111 114 114 110 32 115 97 116 116 32 105 32 103 114 97 110 101 110 13 10 115 107 117 108 108 101 32 115 107 97 108 97 32 107 111 116 116 97 114 13 10 102 105 99 107 32 104 97 110 32 104 246 114 97 32 98 97 114 110 101 110 13 10 100 229 32 102 105 99 107 32 104 97 110 32 115 229 32 98 114 229 116 116 111 109 13 10 104 111 112 112 97 32 104 97 110 32 102 114 229 110 32 116 97 108 108 101 103 114 101 110 13 10 115 116 246 116 116 101 32 104 97 110 32 115 105 116 116 32 108 105 108 108 97 32 98 101 110 13 10 111 99 104 32 100 101 110 32 108 229 110 103 97 32 108 117 100 110 97 32 115 118 97 110 115 101 110

96. Zen-buddistiskt (Peter Häggmyr)
Novisen frågar:
En ekorre sitter i en gran och skall skala kottar.
Några barn kommer, ekorren hör dem och blir rädd.
Om då ekorren hoppar och skadar sig,
är den skadan av sann Buddha-natur?
Mästaren svarar: Mu!

97. Den svenske kocken (Mupparna) (Leif Hellström)
Zee sqoourrel set in zee sprooce-a tree-a
Ves gueeng tu shell peene-a cunes
He-a heerd zee cheeldree,
zeen he-a gut in a hoorry
Joomped up oon zee peene-a tree-a brunch,
boomped hees leettle-a leg,
und zee lung foorry teeel!

98. Ratatosk,Yggrasils mytologiske skvallerpelle (sQata)
Ekorrn satt i trädet
för att höra skvaller
när han hörde kvädet
blir han genast vaken
ifrån örnens näbb han hör
något som han sedan för
till den hemska fula draken.

99. Pascal (Jeanette Abrander)
Program (Input,Output);
BEGIN
Ekorre:=Granen;
IF ekorre=granen THEN
BEGIN
Writeln('Ekorre skalar kottar');
ELSE
Writeln('Ingenting')
END;
Ekorre;=hoppar från tallegren;
IF ekorre=hoppar från tallegren;
BEGIN
Writeln('Ekorre stötte sitt lilla ben och den långa ljuva svansen');
ELSE
Writeln('Ingenting');
END;
END.

100. Dramadokumentär (Patrik Floding)
(Nästan konstant bakgrundsljud: Diverse skräckfilmsmusik)
Ikväll skall vi avslöja, för första gången någonsin, den otroligt fantastiska följd av osannolika händelser som ledde till en av skoghistoriens mest omtalade och mytomspunna tragedier. (Ljud: Stora pukor) För att skydda de inblandade parterna har skådespelare använts.
Murre, ett fingerat namn, föddes och växte upp i en normal medelstor skogsglänta (Glad musik). Hans föräldrar var hederliga, engagerade och hårt arbetande ekorrar. (Tona in skräckmusik) (Diverse irrelevant information och pukor i 45 minuter.)

I andra avsnittet, en vecka senare
Först: Repris på allt ovan, något kondenserat...
Som vi snart skall se kommer Murres liv att oreversibelt påverkas av flera, upp till nu, för Murre helt okända individer. (45 minuter av dessa individers barndom, med lämpliga pukslag.)

I tredje avsnittet, en vecka senare
Först: Repris på allt ovan, något kondenserat...
Av en otrolig slump råkade Murre befinna sig hemma i granen, just som de unga, men icke desto mindre mycket allvarligt negativt influerade individerna dök upp i gläntan.
Statistikprofessor Hans Yvigahändér skall nu förklara hur otroligt liten sannolikhet det är att just dessa individer skulle stöta ihop på denna dag i denna avlägsna och ödestyngda glänta... (Professorn visas i 10 vinklar, med darrig kamera, samt i svartvitt från sidan. Allt han säger följs av lämpliga pukslag, samt inklippt visas korta sekvenser på blodiga svansar och brutna ekorrben. Dessa inklipp ackompanjeras av diverse primala panikskrik och snabba zoomningar.)

Tyvärr orkade jag inte följa serien till dess slut, så läsaren får själv gissa fortsättningen.

101. Skeptikern (Leffe)
Att överhuvudtaget bara tro att en liten oskyldig ekorre skulle sitta i just den granen samtidigt som barnen skulle vara där och föra oväsen ser jag som väldigt osannolikt. Att han sen skulle bli så uppstressad och hoppa rakt över till en tall samt att han där skulle slå i foten i tallegrenen så till den milda grad att han samtidigt gjorde illa svansen... Nänä nu får det vara nog med rykten.

102. Onda på värd (musikerjargong) (Sven Larsson)
Grackorn satt i enen, skulle kola skatter,
fick han bara hörnen, då bråck han så fittom,
tappa han från hollegren, bette han sitt lilla stön,
och den svanga lådna lunsen.

103. Kosmetikaspråk (Gunilla Ohlsson)
Skogen doftar fräscht av friska löv, tallbarr och sammetslen mossa. Högt uppe i en gran sitter den naturligt rödbruna ekorren Elsa med lång, yvig svans och glänsande päls. Pälsens lyster beror på daglig användning av Redkorpfs nya hårvårdsserum Mega glitter päls improvement Shine med naturliga fruktvaxer och mjukgörande substanser. Ekorren Elsa, som är noga med sin kropp och sitt utseende, skalar några kottar för att tillgodogöra sig e-vitaminerna och antioxidanterna i de näringsrika fröna. ”Det stärker hud, päls och klor”, säger hon. Elsa smörjer in sina kloband morgon och kväll med Tassalas klassiska Ultra substance Liquid creme med stärkande och närande lipidextrakt för mjuka kloband och hårda klor. ”Det är ett måste om jag ska kunna skala kottar utan att mina tassar tar stryk”, säger hon.
      Livet i skogen är inte så lugnt som man kan tro. Stressade situationer som plötsliga barnskrik frestar på. Biothops nya förbättrade Organic visible rejuvenile massagegelé lugnar och återstimulerar blodcirkulationen ända ner i de djupa porerna. En pigg blommig doft på en bas av ambra är en extra bonus de dagar när livet känns jobbigt. Efter ett olyckligt fall där Elsa skadade sitt ena ben och sin svans blev hon rekommenderad daglig användning av gelen. ”Den var fantastisk. Jag kände mig så fräsch fast jag var sjukskriven. Så lugn och ändå så stimulerad. Utan gelen hade jag inte återhämtat mig lika fort”, säger hon.

 

104. Röd stuga med vita knutar (med lite svenskt naturromantiskt lidande i bakgrunden) (Jenny Afvander)
Jag ser det fortfarande framför mig. En röd liten ekorre, ovetande om världen. Vet inte om vare sig rätt eller fel, ont eller gott. Bara överlevnad och fortplantning. Den sitter där i granen, lite skymd av en gren, solen glittrar i morgondaggen som samlats i barren. Han har en kotte mellan framtassarna och skalar den med hastiga, målmedvetna rörelser.
      Så, plötsligt, kommer några barn springande. Det är första dagen på sommarlovet och badplatsen lockar med sol och bad hela dagen. Blinda för den tysta vackra skogen brakar dom fram mellan träden och försvinner ner mot sjön. Jag har för en sekund släppt ekorren med blicken och den har hunnit skutta bort från platsen där den satt. Jag försöker hitta den igen, medveten om att det är svårt att se dom mot de mörka trädstammarna när dom sitter stilla. Så prasslar det till i gräset. Ekorren måste ha tappat balansen och ramlat ner från trädet när barnen skrämde den.
      Jag ser paniken i hans ögon när jag närmar mig, hans små försök att fly. Benet har gått av, det sticker ut i en konstig vinkel från kroppen. Försiktigt tar jag av mig tyghatten jag har på huvudet och lägger den över ekorren, så griper jag runt kroppen och lyfter den. Den sprattlar lite i mitt grepp, men blir sedan helt stilla, som om den visste att jag inte är farlig. Så börjar jag vandringen hemåt. Jag måste få tag på en telefon så jag kan ringa veterinären.

105. På anagramska à la arrak (Karl Cinrot)
Organiskt en ren art
trolskaste kal kula
böcker hann han fira
brådskat nit och måfå
hantlangare hoppen flår
stabilitetens tönthall
ålands onde vann gulaschen!

Med hjälp av Anagramgeneratorn Arrak
http://ag.arrak.fi/index_sv.html

106. Bibliotekariens version, radvis alfabetiskt ordnade ord (Karl Cinrot)
Ekorrn granen i satt
kottar skala skulle
barnen fick han höra
bråttom då fick han så
från han hoppa tallegren
ben han lilla sitt stötte
den ludna långa och svansen

107. Ekorrvalsen à la Taube (Karl Cinrot)
(Melodi: Havsörnsvalsen)
Brun i en grönskande gran
en ekorre sig svingar
spejar mot kottarnas rad
sådant gör honom så glad.

Men på en helt annan plats
dansande par tar nu sats.
Konversationen har börjat ta fart,
man har sett nå’t underbart:

Min fröken, vet ni vad jag såg i våran skog,
en kurredutt som skala kottar såg jag nog
då fick han höra några barn som gick förbi
sånt skrämmer kurrar, dom har skräck som sitter i.

Ängsligt han lämnar sin skyddande gran
skuttar så långt han förmår
stöter sitt ben så det gör ont som fan
mot tallen som strax intill står.

Men ännu är denna historien ej slut
det är hans otursdag helt absolut.
Därpå han stukar sin yviga svans
och får åka med ambulans.

108. Vildliv å Gökmassivet (Grönköpings Veckoblad) (Magnus Pettersson)
En av vårt Gökmassivs innebyggare, närm. bestämt en ekorre, skadades härförledna dag medd. GV:s lokalupplaga. Ekorren var å färd med att skala kottar då anstormande barn (trol. skolgossen E. Ruda & comp.) föranledde E. att s.m.s. taga till flykten i en angränsande gran, där han skadade benet. Sedermera förd till Djuriska Parken konstaterade Hr bat.veterinär Åkerblom även en fraktur å den l-nga och tillika l-dna svansen. Grönköpings naturvänner har gm frkn Ada A:son-Susegård (mp) fordrat att stadens ansvariga ingriper för att s.d.h. "Förhindra att det ena vildlivet åsamkar det andra dylika skador framledes".

109. Klarspråk (Gunnar Pettersson)
Ekorren satt i ett träd.
Ekorren ville skala kottar.
Ekorren hörde ljud.
Ekorren blev rädd.
Ekorren hoppade till annat träd.
Ekorren fick ont i foten.
Ekorren fick också ont i svansen.

110. Kalevala (övers. till svenska) (Gunnar Pettersson)
Uti yvig gran nu ekorrn sitter,
gnagtand skalar skogens kottar,
kommer barnflock genom skogen
flänger fram med rop och gester.
Nu får kurren plötsligt bråttom
penningpälsen sig får packa
hoppar så till tallens grenar
slungar sig till skogens gunga
slår den lilla foten illa
skadar tassen med små klorna
svansens vimpel illa törnar
bryter bakens fina borste.

111. Fjärrkarelska (hemlagad) (Gunnar Pettersson)
Da oravainen ishtuab guusoses.
hää sii gäbyäh kuorimakses.
Kulehp sikiöhd megastukseh.
Hybböäh hongase oksuall,
piigase jalgah bahuast käyb,
då händyäp gatgoah.

112. Joik (falsifikat) (Gunnar Pettersson)
O'arrah niestah nannaa nannaa
o'arrah niestah voija nannaa
baarnah boahtah voiah nannaa
uhtsiles Kurreh voia voia voia

113. Saga av Elsa Beskow (Gunnar Pettersson)
Det var en gång en ekorre som hette Kurre Ekorre. Han bodde i skogen med sin pappa och mamma och alla sina syskon. En dag satt Kurre i en gran för att skala kottar, för kottar är den mat som små ekorrar tycker om allra bäst. Rätt som det var hörde Kurre ljud från skogen. "Vad kan det vara för ljud", frågade Kurre. Just då såg han några barn som var ute och gick i skogen. Barnen sjöngo och ropade högt till varandra där de gingo fram, för de hade alls inte lärt sig att man skall gå tyst i skogen. Tänk så oförståndigt! Kurre blev så rädd för allt oväsen, att han ville hoppa därifrån allt vad han kunde. Men just som han tog ett långt skutt slant hans lilla fot, och han lyckades precis i sista stund få tag i en tallgren. Men då hade han fått ont i både foten och svansen. Nu såg det inte ljust ut för Kurre. Kvällen var sen och det började mörkna i skogen, och som om det inte var nog började det också regna. Hur skulle det nu gå för den stackars lilla ekorren? Men bäst som Kurre låg där med sin onda fot, kom en gammal skogsvaktare förbi. Det var en snäll gammal man som tyckte speciellt mycket om ekorrar. "Nej men varför ligger du här, inte har du väl bara ont någonstans", sade skogsvaktaren i det han böjde sig över ekorren. Och så slutade äventyret lyckligt för Kurre. Men ni kan vara säkra på att han tänkte sig för nästa gång, innan han tog ett skutt från ett träd till ett annat.

114. Svensk nutidsversion enligt finlandssvensk uppfattning (Gunnar Pettersson)
En ekorre satt i en gran och skalade kottar. Då hörde den en grupp barn som var ute på Skogsmulleutflykt. Ekorren tog ett långt skutt i syfte att nå den närmaste granen, men uppskattade avståndet fel. Ekorrens säkerhetssele, skyddshjälm, tasskydd och svansskydd motsvarande dock svensk standard och var godkänd av Kungliga arbetsstyrelsen enligt normen för hjälmar och säkerhetsselar av sagda typ. Tack vare skyddsutrustning klarade sig ekorren utan fysiska men. Både ekorren, barnen och deras skogsmulleledare har fått genomgå traumaterapi för den svåra upplevelse mötet i skogen innebar för dem alla, uppger deras skolsyster Erik Svensson.

115. à la Peter Englund (Gunnar Pettersson)
Det är svårt för en nutidsmänniska att tänka sig in i ekorrens situation. I timme efter timme hade den suttit där, nödtorftigt skyld av grenarna på en glesvuxen gran. Någon föda hade inte vankats på tre dagar, det enda den hade att ty sig till var en grankotte som den hade sparat in i det sista. Någonstans därute i dimman samlade sig det farliga, ett maskineri som obönhörligen skulle sätta igång inom kort. Med möda lyckades ekorren plocka fram kotten och var i beråd med att börja skala den, när den kunde höra de första ljuden ute från fältet som försvann i dimman. Barnflocken hade varit i rörelse ända från tidig morgon. Förgäves hade dess lärare försökt skapa ordning i dess led, förgäves försökte Mulleledarna mana sina barn. Gruppen bestod i huvudsak av barn som var med i en skog för första gången, och de var rädda. Rädda för troll. Rädda för vargen, rädda för sotaren.
      Det som störde lärarna mest var ljudet. Gruppen hade omöjligt att hålla tyst. Än skulle någon hojta till en annan, än var det någon som såg något nytt och ville kommentera det till gruppen och lärarna. Läraren visste, att ekorrar har skarp hörsel.
      Sammandrabbningen kunde inte undvikas. De båda maskinerierna malde på av egen vikt, den lilla ekorren i sin gran malde på kotten, barnen lunkade framåt steg för steg.
      I samma ögonblick som ekorren hörde det första ljudet av barnen beslöt den ta till flykten. Den förstod att det fanns bara en väg till tryggheten: ett hopp till granen. Men det hoppet var långt, och ekorren var redan utmattad av många dagars och nätters vaka och bristen på föda. Den bidade i ett ödesdigert ögonblick, tog sats, grenen under dess fot sviktade; sedan hoppad den.
      Barnen kunde se hoppet från gläntan där de stod. I en grotesk båge flög det lilla djuret från granen till tallen, en stund såg det ut som det skulle ha stannat mitt i luften, i en krevad av energi. Avgrunden öppnade sig under det trötta djuret. Sedan fick det tag i tallgrenen med sina framtassar, slet förtvivlat, försökte dra sig upp i det skyddande trädet. Med skadad tass kravlar den med sina sista krafter framåt. Det sista som syns av ekorren innan den försvinner in bland grenarna är den yviga svansen, som i ljuset av den sjunkande solen ser ut som en brinnande plym. Nu är den plymen bruten. "Si, ekorrn stött' sitt ben" ropade ett av barnen, och det var också de ord deras lärare Erik Svensson, som vi tjugo år senare skall möta som generaladjunkt vid skolstyrelsen, skrev i det långa brevet till sin hustru. Träffningen i skogen var en händelse, som kanske inte omnämns i historieböckerna. Men de som var med skall komma ihåg den, många så länge de lever.

116. Ur en jägares anteckningar à la Ivan Turgenjev (Gunnar Pettersson)
Ekorren
Jag hade givit mig ut redan tidigt på morgonen för att skjuta ekorrar, ett nöje som jag i min ungdom uppskattade som omväxling till den ofta trista vardagen. Sommarekorrarnas päls dög förstås till ingenting, man fick inte ens en kopek för dem, men kroppen betingade tre kopek om man sålde den som kräftbete.
      I min ficka hade jag ett paket med två smörgåsar och i väskan en liten tennflaska med vatten. med dem tänkte jag klara mig ända tills kvällsvarden, som brukade vara riklig på min vän O:s gård, där jag arbetade som informator för hans tre söner.
      Jag hade vandrat omkring hela förmiddagen utan att se skymten av en ekorre. Vid middagstiden blev hettan mig övermäktig, och jag kröp in under en yvig gran för att invänta eftermiddagen. Jag bröt av några grenar och rullade ihop min rock till huvudgärd. Innan jag lade mig åt jag den ena smörgåsen.
      Plötsligt märkte jag att någonting rörde sig uppe i trädet. En ekorre! Hade den sett mig?
      Jag vek långsamt ihop det vaxade pappret kring smörgåsen och stoppade den försiktigt tillbaka i fickan. Min förträffliga ekorrstudsare bar jag alltid laddad, men för säkerhets skull bytte jag fängkrutet så tyst jag kunde.
      Efter en stund lyckades jag komma i ett läge där jag kunde tänka mig att sikta på den lilla gnagaren, som satt på en gren och bearbetade en kotte frenetiskt. Dess lycka måste vara fullständig, tänkte jag och började långsamt spänna hanen.
      I samma ögonblick hörde jag ljudet av en hop gossar. Ett ögonblick trodde jag att det var de tre gossarna från gården, men sedan kunde jag höra deras prat tydligare och förstod, att de kommo från byn. Om en stund kunde jag se deras bara fötter när de trampade fram på den leriga stigen som också jag hade följt.
      - Skall vi leka godsägare? frågade den minsta gossen.
      - Hur menar du Sascha? frågade den äldsta tillbaka. Han måste redan vara över femton år, bred över skuldrorna som han var.
      Pojkarna slog sig ner vid granen utan att lägga märke till min närvaro. På något sätt skämdes jag för att smyglyssna på dem, även om det skedde ofrivilligt.
      - Vi leker att vi jagar ekorrar.
      - Men inte kan vi ju jaga, vi har ingen studsare.
      - Jag har en slunga, sade den mellersta pojken och grävde i fickan på sina grova byxor.
      Pojkarna enades om att leka godsägare på ekorrjakt, och ett febrilt letande efter stenar började. Under granen fanns inga stenar, för här växte det saftiga gräset meterhögt i den fuktiga leran. Den minsta gossen lyckades uppbringa en sten, och den lades omsorgsfullt i slungan.
      Jag förstod att pojkarna hade lagt märke till samma ekorre som jag. De väntade helt orörliga på att den skulle komma inom skotthåll. Långt borta gal göken, och syrsorna sjöng i hettan.
      Efter en väntan som verkade mig lång som en evighet såg jag hur den äldsta pojken lyfte slungan klar för skott. Hans ögon smalnade till smala springor.
      - Skjut inte! Ropade då den minsta gossen.
      - Vad är det med dig Sashuska? Nyss skulle vi jaga ekorre, nu får jag ej skjuta, bannade den mellersta pojken med hög röst.
      Med detsamma såg jag hur ekorren vågade sig på ett skutt från granen till grenen på en närbelägen tall. Pojkarna och jag följde det våghalsiga stycket med blicken, men ingen ens tänkte på ett skott.
      Ekorren måste ha varit mycket nära att klara sig, men någonting måste ha hänt; kanske skadade den en tass i hoppet. Den föll som en trasa, ramlade från gren till gren och blev liggande på marken. Den viftade på tassarna några gånger, så blev den stilla. Svansen låg i en underlig vinkel. kanske hade den också skadats.
      Pojkarna spratt till, men inte som jag trodde för att ta vara på bytet. Deras skarpa öron hade hört ljudet av någon som närmade sig. De hoppade till och hela trojkan galopperade iväg längs stigen mot byn.
      - Era lymlar! gormade en grov mansröst.
      - Jag vet nog vilka ni är! Vänta tills jag får tag på er så skall jag tröska er så att ni lär er jaga ekorrar!
      Jag kände igen mannen. Det var Nikitin, gårdsfogden, en rå och försupen man.
      Samtidigt fick han syn på mig och gjorde en igenkännande grimas.
      - Såna lymlar! Men jag skall nog se till att de får vad de förtjänar, sade han och plockade upp ekorren som om han hade vägt den i sin hand.
      - Det skall finnas gott om kräftor i bäcken bakom brygghuset i år, sade han och torkade svetten ur panna med en brokig näsduk. Ni kommer väl på kalaset, hoppas jag.
      - Vi får se, svarade jag, för husbonden hade inte bjudit in mig ännu.
      - Såna rackare, sade Nikitin, och jag var först inte på det klara med om han menade pojkarna eller ekorrar.
      - Den yngre borde vara och gallra rovor, och den äldre... Vet ni, igår överraskade jag honom på strandängen med en av byflickorna. Det brukar sluta som det brukar. Men om ett år skall han hur som helst bli soldat, och då får han lära sig veta hut.
      Jag svarade honom med någon instämmande fras som egentligen inte sade någonting.
      - Ja god middag då, herrn, sade Nikitin och lät ekorren glid ned i sin ficka som en grå vante.
      Jag var inte längre sömnig, och den värsta hettan hade lagt sig. Jag beslöt att fortsätta min vandring.
      Floddalen hägrade i ett ljusblått dis med ett penseldrag av neapelgult närmast horisonten. En med bovetesäckar tungt lastad lodja segade sig motströms mellan sandbankarna, sakta som i en dröm. De klumpiga årorna arbetade tungt och inte en vindpust rörde det smutsiga råseglet av säckväv, och jag kunde tydligt känna rökdoften från samovaren ombord. Pråmdragarnas skrik och svordomar blandades med näktergalarnas vilda sång som fyllde kvällen, och någonstans långt borta ringde en liten klocka enformigt.

117. Spoon River, à la Edgar Lee Masters (Gunnar Pettersson)
Jag skalade kottar i en gran
när jag hörde barnen komma.
Hoppet var vågat, men det
var ett ärligt försök till räddning.

118a. Fornsvenska (ur gutalagen) (Gunnar Pettersson)
Af icornum
Sitvr icor granum aethin kvt. Kvm therum barn förin ovesith. Taghvm icvr flykcthum af staethi sprangir talvm. Rathbrakhr kard og lothi rvmp. Byti barn sum far at icornum III marcr.

118b. Översättning:
Om ekorrar
Sitter ekorre i gran ätandes kottar. Kommer så barn och gör oljud. Tager då ekorre till flykt och hoppar till tall. Skadar tass och svans. Bäre då de barn som ofredar ekorre tre marker bot.

119. Federico Garçia Lorca (Gunnar Pettersson)
O trädets korre!
Mitt i hoppet.
Hur luden är din svans!
Mitt i hoppet.
Hur saftig är kotten!
Mitt i hoppet.
Hur små är dess frön!
Mitt i hoppet.
Hur skrattar inte barnen!
Mitt i hoppet.
O trädets korre!
Hur vågat ditt hopp!
O trädets korre!
Hur blänkade är dina tänder!
Hur blodigt är benet.
Hur luden är din svans!
Mitt i hoppet!

120. Flamenco (Gunnar Pettersson)
Mia vida es un ecorcia libra!
Animalia en esta arbora!
Escualante las tes cottas.
Qui mal son las ecrias de los ninjos.
Por te no es pace en las silvas.
En mi ojos un salto mortale,
de tu vida en la muerte,
a las brancas de esta arbora
de ti patas pequenos
la sangre negra de mi coraçon!

121. Ekorren (orig. The black squirrel) à la Hemingway (Gunnar Pettersson)
Nick kunde se ekorren väl. Den satt i ungefär halvvägs upp i granen. Det var en douglasgran. Han kom ihåg när hans far lärde honom att skilja på trädslagen. Hans far hade blå ögon och en liten vårta på ena sidan av näsan och hans mustasch rörde vid vårtan när han förklarade skillnaden på träden. Ekorren var nästan helsvart.
      Billy hade varit borta ett tag. Egentligen var det bra att han tog bössan, tänkte Nick. Att skjuta på en sittande ekorre var egentligen för lätt.
      Trudy hade gått ner till bäcken. Nick beslöt att gå efter henne. Trudy stod halvvägs ut i bäcken. Det klara vattnet strömmade kring hennes bruna ben. Nick såg att hon tvättade sig men han vände sig inte bort. Trudy hörde Nick komma och vände sig med ett grin mot honom.
      - Du skjuta mera ekorre? skrattade hon och vadade till Nick som stod på stranden.
      - Billy kan vara här när som helst, svarade Nick. Det har gått mer än en halv timme sedan han gick.
      De gick sakta upp för stigen till lägret. Nick slängde några vedstycken på elden efter att först ha skrapar bort alla murkna ställen. Det var för att inte skulle bli så mycket rök.
      Trudy satte sig bredvid Nick och gned sig mot hans axel. Nick kunde känna den fräna doften. Indiantobak, tänkte han, men kunde inte låta bli att tänka på en skunk.
      - Det är en ekorre upp i trädet, sade Nick.
      - Jaga mera? skrattade Trudy igen.
      - Bill har bössan, sade Nick.
      - Bill skjuta ekorre som bara fan, sade Trudy.
      - Säkert, sade Nick.
      - Bill skjuta bäver! sade Trudy.
      - Det finns inte bäver vid den här bäcken, sade Nick. Inte sedan den stora avverkningen.
      Just då hoppade ekorren. Nick kunde se hur den seglade genom luften. Avståndet från granen till tallgrenen där den försökte landa måste ha varit minst trettio fot.
      Trudy sprang efter ekorren som en flink hund.
      - Pälsen inte värd något, sade Trudy och slängde ekorren på marken framför Nick.
      Nick plockade upp ekorren. Den var nästan helt svart. Den ena tassen var bruten och pälsen hade blivit blodig. För att vara så här tidigt på året var svansen mera luden än han hade väntat sig. Också svansen var skadad. Någon måste ha skjutit på den tidigare, tänkte Nick.
      - Vi äter den? frågade Trudy.
      Nick hade redan plockat upp sin kniv ur fickan. Med en van rörelse lade han ett snitt och drog pälsen av ekorren. Köttet på den slaka kroppen var ljusrött.
      - Vi kokar i kastrull eller steka spett? frågade Trudy.
      Utan att svara torkade Nick ekorren ren med lite gräs. Sedan tog han spettet som de hade stekt bacon på och trädde upp ekorren på den. Glöden var inte riktigt färdig än.
      Ett skott ekade i skogen. Nick uppskattade avståndet till högst hundra yard.
      - Bill skjuta bäver, sade Trudy hoppfullt och tittade på Nick.
      - Det finns ingen bäver här, sade Nick och tittade på Trudy. Han kunde tydligt se formerna av hennes platta mage genom den tunna klänningen. Hennes hår var ännu vått.
      Ekorrens päls låg kvar vid Nicks fötter som en blodig trasa. Några flugor hade redan hittat den och en myra trevade fram på dess köttsida som var vrängd utåt.
      Nick gjorde en plötslig rörelse med spettet så att ekorrskrovet gled av och flög i luften, över bäcken. Den blev hängande på en gren i strandbuskarna. Nick sparkade pälsen i elden. Den fräste till och brann en kort stund med häftig låga. Trudy sade ingenting.
      Efter en stund kom Dick längs stigen. Redan på avstånd kunde Nick se att också han hade fått sin ekorre.

122. Ekorrn i Luossa à la Dan Andersson (Gunnar Pettersson)
Vid Hattmobäckens fåra
där sitter han i gran,
Ekorrn ifrån Luossa,
då hör han några barn.

Han biter i sin kotte,
han hittar än ett frö.
I aftonsolens rodnad
skall Luossakurren dö.

Han kastar sig till tallen,
han bjudes upp till dans,
på blodiga små tassar,
med bruten luden svans.

Barnena ä följet,
de äro summa tre
de läser över Kurre
som mor dem lärt att be.

Det yngsta lilla barnet
det tröstade sig nog:
med likblå läppar Kurre
emot honom log.

Han går in i ekorrhimmeln
genom kottprydd port
och barnet som så sörjer
det följer honom fort.

Han begravs i näverkista,
vid Hattmobäckens brant
den sagan ä för sorglig
men varje ord ä sant.

123. Översättning från norskan (Karl Cinrot)
Tallefjanten satt
i pyttenåleträet
skulle flå träkorvar
hörde mänskopysar
blidde plötseligt hurtig
skutta på långnålegren
knuste sitt pytteben
och lurviga akterbalansen

124. Postfix notation (Magnus Pettersson)
Ekorren i granen satt kottar skala skulle
han så bråttom han barnen höra fick då fick
han från tallegren hoppade
han ben lilla sitt stötte svansen ludna, långa den och

125. AA-korre (Magnus Fredricson)
Hej jag heter Kurre och är en kotteskalare.

126. Fjortis på stan en fredagnatt (Madeléne Karlsson)
Å ja ba, såg en såndär, ööh va heter det, ekorre som satt å käka sånadära kottar va. Men så fick den syn på mejj lr nåt å då kuta den iväg av bara faan. Fast den måste typ vart full lr nåt, för den liksom hoppa rakt in i det där trädet som fan asså. Så trilla den ner på backen å ja ringde typ djurens rätt lr nåt så dom kom å tog hand om han. Han hade liksom brutit både benet och den där stora ludna svansen.

127. Gräsanden i Preem-reklamens korre (Magnus Fredricson)
Du mannen, en, vahettere, korre satt i granen hos björnen,
du kan också börja skala kottar,
och poäng, mannen, du får poäng på din vanliga gren.
Om du registrerar dina barn, fattaru
Det är bättre hos tallegren, och ditt ben.

128. Akuten (Göran Selander)
Sciurusvulgaris inkom akut med posttraumatiska symtom i membrum inferior dx et cauda longa pilata efter av barn provocerat fall i tall mellan två plan. Röntgen visar ej skelettskada. Hem med stödförband.

129. Olycksfallsförsäkring (Göran Selander)
Vid skadetillfället satt den försäkrade (d.f.) på en gren i en gran. D.f. var då sysselsatt med skalning av kottar. Ehuru detta får ses som ett näringsfång, kan det ej ses som yrkesmässig verksamhet, varför villkoren för arbetsskadeförsäkring här ej kan anses vara uppfyllda.
    D.f. avbröt plötsligt skalningsarbetet som en följd av oväsen från en skara förbipasserande yngre personer och hoppade då reflexmässigt till en annan gren, varvid han ådrog sig en kontusionsskada av såväl den ena nedre extremiteten som den långa ludna svansen.
    Skadan får betraktas som orsakad av en plötslig oväntad händelse och d.f. kan ersättas för skadan enligt villkoren för olycksfallsförsäkring, beräknad med avdrag för självrisken.

130. Röde Orm (Jesper J)
Ljufvligt sovel, furans frukt
Slött njutande, furans frukt
Af möer öfverraskad över Hels djup skridande
Af marken krossad bredfvid furans frukt

131. Ekorr'n satt i granen á la Yoda (Anna-Märta Lindgren)
Satt i granen ekorr'n gjorde
Skala kottar skulle
Höra barnen han fick
Då så bråttom han fick
från tallegren hoppade
sitt lilla ben och den långa ludna svansen han stötte

132. Malax dialekt (Malax, kommun i Vasa, Finland) (Kenneth Granholm)
Ekårri soat i grene å sko skaal na kåttar,
å så fiäg a huär boane, tå fiäg a så bråttom,
hoppa a froan tallgräine, så stött a etta bäine å ande laang ludi svansi.

133. Samtal i skolan (Karin Braneback)
- Ja hej och välkomna hit till skolan! (fröken)
- Hej! (förälder)
- Ja det vore ju bra om vi kunde prata lite om hur det har gått för Kurre den senaste tiden...
- Jaha?!
- Ja han är ju så lättskrämd.
- Kurre säger att det är några barn som är elaka mot honom! När han hör att dom kommer får han alltid bråttom därifrån.
- Är det några särskilda barn?
- Njaa...
- Ja han föll ju och slog sig på rasten. Kurre borde ju veta att han inte får klättra i träden på skolgården.
- Jaså... Hemma säger han att han samlar kottar.
- Kanske var det så att han hade kastat dom på barnen?
- Ja, men vad jag undrar är varför ingen bryr sig om att han faktiskt stötte benet när han ramlade ner från granen!
- Ja det finns rastvakter ute hela tiden. Dessutom hittar ju Kurre på en massa konstiga saker. Som att han skulle ha skadat svansen också! Är det ett problem hemma att han hittar på saker också?
- Ja, jag får väl prata med honom...

134. Lunarstorm (Åke Dahlbäck)
ekOrjN typ zatt i granEN, zkULle zkALA Kottar,
fiKK HaN höJa typ barnEn, da fiKK Han zÅ typ BråTTom. *ler*
hoPPa hAn på tAllegRen, ztötte hAn ziTt lilla bEn
och den typ lånGa, ludna typ zvaNzEN
*kJam*

135. Linda Skugge (Åke Dahlbäck)
Vet ni vad som finns i träden??? Djur!!! Hallå - fattarni ?? DJUR!
Jag var ute med bebin igår. Jag brukar gå med massor med andra mammor i parken. Man blir ju så less på öppna förskolor och bebisim, och vem är egentligen intresserad? Och ingen kan väl titta på teve jämt? Vi brukar gå med vagnarna och titta på alla träd, grönt och så där. Som värsta Ferdinand. Fast inte tecknad.
Och vad tror ni händer? Regnar plötsligt kottar från en gran eller tall eller vad det är. Och bebin fick kottmojar eller vad det var på vagnen. AAAAAAAAAAAHHH! Fattarni??? Kan ju finnas virus eller allt annat som bebin kan bli sjuk av. Eller allergisk. Ingen vet. Och ingen verkade bry sig. HALLÅ!!! Där står tre andra morsor och bara garvar - ingen bryr sig. Bara snackar och snackar om ekorrar. Vaddå ekorrar??? Ekorrar??!! Vaddå gulliga ???!!!
Jag drog ut vagnen från träden. Alltså där finns andra William och Kevin och Rosita som kunde träffas av kottarna men ingen bryr sig!!! Ingen bryr sig!!! Vaddå ekorrar?? AAAAAAAAAAAH!!!
Och vad händer??? En hel skolklass drar förbi - som vanligt utan nåra vuxna. Och som vanligt låter det om dom. Alltså låter megamycket. Och då ser man en av ekorrarna hur han gör ett hopp och gör illa sig. Hallå!!! Morsor - vet ni vad era pubbeungar ställer till med???!!! Det tog säkert i svansen och nåt ben, bara för att det måste låta om alla pubbeungar. Och bebisen vakna. Och grina.

136. Porrnovell (Åke Dahlbäck)
...med en eggande blick i de nötbruna stönande hon:
- Vill du jag ska snaska kotte?
Jag halkade till. En ilande smärta kändes i grenen.
- Ajaj, har du skadat den långa ludna, sade hon med en skälmsk glimt i ögat när hon hukade sig för att ta fram...

137. På biblioteket (Maria Bergwall)
Ugfg satt i Ufga, skulle skala Ufga.03, fick han höra Vhb, då fick han så bråttom. Hoppa Ugfg från Ufga-gren, stötte Ugfg sitt lilla Ven och den långa, ludna Vej.

138. 1337-språk (Patrik "ChickenZliZe" Johnsson)
eKorRN $4+t i 9RaNeN, 5kuLL3 5K4LA k0++aR,
PH1Ck h@N hörA B4rNeN, då PH1Ck h@N $å BråT+0M.
HOPp4 h4n På +4LlE9rEN, stö++E H4n 5I+t l1LL4 83N.
OcH deN LåN9a, lUdN4 5vaN$EN.

139. Morse-kod (Måns Henriksson)
/ . -.- --- .-. .-. -. / ... .- - - / .. / --. .-. .- -. . -. --..-- / ... -.- ..- .-.. .-.. . / ... -.- .- .-.. .- / -.- --- - - .- .-. --..-- ..-. .. -.-. -.- / .... .- -. / .... ---. .-. .- / -... .- .-. -. . -. --..-- / -.. .--.- / ..-. .. -.-. -.- / .... .- -. / ... .--.- / -... .-. .--.- - - --- -- .-.-.- .... --- .--. .--. .- / .... .- -. / .--. .--.- / - .- .-.. .-.. . --. .-. . -. --..-- / ... - ---. - - . / .... .- -. / ... .. - - / .-.. .. .-.. .-.. .- / -... . -. --- -.-. .... / -.. . -. / .-.. .--.- -. --. .- --..-- / .-.. ..- -.. -. .- / ... ...- .- -. ... . -. .-.-.- /

140. Examenssvar på frågan "Beskriv ekorren och dess omgivning på basen av bifogad text"
Ekårren bor vanligtvis i en ek. Den är röd och vit och svart. Den har en lång svans som en påfågel som är luden. Det har alltid funnits ekårrar. Dom är väldigt nyttiga för oss. Man kan göra handskar av dom. Och använda dens svans som en dam vippa. Den här satt i en gran och skulle skala kåtar. Barnen väntade på deras mammor (som var på ett seminarie).
Helena Hurme 

Nr 141 - 194

141. "Huru med ekorrar bör förfaras när de skall stekas i gryta (á la Cajsa Warg)"* (Helena Hurme)
Sedan en ekorre är väl rengjord, sättes han upp och sedan stekes han halvstekt i en väl förtent kittel, varpå öses flitigt uppå med smör. Tag sedan granris, kottar, en tallegren och ett litet ekorrben, låt allt brynas ihop, slå därtill vatten. Därpå tages hans långa ludna svans, som håren äro avskollade, vilken skäres uti stycken och kokas helt sönder. Är det en gammal ekorre, så tål han att gå för elden nästan i 2 timmar, men eljest på mindre tid. Sedan lägges ett fat på honom som trycker honom platt, så bliver han god. Han upptages sedan med hålslev att intet spad följer med; och ätes med barnen.
*Fritt blandat ur Cajsa Wargs Kokbok. Man tager vad man haver, Klassikerförlaget, Stockholm, 1999, tredje upplagan.

142. Ekorrn för fransmän  (u uttalas y i skulle och ludén) (Helena Hurme)

L’ecor satt dans le granén
Skulle scalá kottár
Il a vue les barnén
Et il a eu sa brattom
Il a hoppé d’un tallegrén
Et skadé sa lille bén
Et le long svansén ludén

 

143. Maskinöversättningar inom det inter-europeiska projektet ”Djurs möte med barn: Traumatologiska synvinklar” (Helena Hurme)
Texten om ekorren i granen valdes av medlemmarna i det inter-europeiska projektet ”Djurs möte med barn: Traumatologiska synvinklar”som bas för gruppens fortsatta arbete. Deltagarna ombads sända texten vidare till en kollega i projektet. Den första mottagaren var Adelheid i Berlin, som ivrigt studerat svenska. Hon översatte texten och sände den vidare till sin kollega Ethelred i London, som inte förstod ett ord tyska. Så här såg den ut när hon översatt den med Babel Fish hos AltaVista:

 

The squirrel sat in the fir and wanted to peel taps. There he saw the children and became hasty. It jumped to a branch of spruce and broke thereby its small leg and the long, fur-like tail

 

Ethelred sände texten till vår kollega Kühnemund i München som lät Babel Fish översätta den:

 

Das Eichhörnchen saß in der Tanne und wollte Hähnen abziehen. Dort sah er die Kinder und wurde eilig. Es sprang zu einer Niederlassung der Fichten und brach dadurch sein kleines Bein und das lange, Pelz-wie Endstück

 

Kühnemund i sin tur sände texten till vår kollega Sérénus i Paris som dessvärre inte kunde tyska, utan också fick ta till Babel Fish. Så här såg texten ut

 

Le Eichhoernchen était assis dans le Tanne et voulait enlever à des coqs. Là, il a vu les enfants et est devenu précipité. Il a sauté à un établissement des sapins et cassé ainsi sa petite jambe et le long, comme embout

 

Sérénus igen sände den franska översättningen till Briony i Leeds och hoppades att Babel Fish skulle göra den mera lättfattad på engelska. Så här såg den engelska texten ut:

 

Eichhoernchen had sat in the Spot and wanted to remove with cocks. There, it saw the children and became precipitated. It jumped to an establishment fir trees and thus broke its small leg and length, like end

 

Briony sände texten till vår norska kollega Oddvar i Bergen, som hittade FreeTranslate.com och översatte texten till norska:

 

Eichhoernchen sittet i Flekken og fjerner med kikkraner. Der så det barn og ble framskyndet. Det hoppet til et etablering fir trær og følgelig brøt dets lite bein og lengde, som slutt

 

Vid nästa projektmöte är avsikten att påbörja projektarbetet på basen av denna gemensamma text.

 

144. Hemlig skrift (Helena Hurme)
Ek orrnsat tigra nensk
ullesk alakot tarfick
dåsyn påbar nenfick
handås åbråt tomhop
pad efrån tal legrenska
dadesitt lilab enoch
denlån galud nasvan sen

145. Dokusåpapåannonsering (läses med röst à la Bengt Magnusson) (Linda Gustafsson)
I kvällens avsnitt: Kurre är ensam kvar i granen efter att ha slagit ut de andra ekorrarna. I väntan på att kunna defilera hem segern, samlar han den föda han livnärt sig på de senaste 1045 avsnitten. Men vad Kurre inte vet är att tv-teamet har en överraskning åt honom - rätt in i finalen kommer nu stojande, sprattlande ungar. Kurre måste besluta sig på millisekunder, ska han stanna i tallen och kämpa om priset eller ska han fly fältet? Kurre tål inte pressen utan bryter tävlingen! Kommer han att få några försäkringspengar när han i efterhand stämmer tv-bolaget för de kroppsskador han ådrog sig i flykten? Se upplösningen i kvällens 4,5 timme långa säsongsfinal!

146. Titta Max ekorre (av Barbro Lindgren) (Magnus Pettersson)
Titta ekorre.
Titta ekorren skalar kottar.
Titta barn.
Titta ekorren rädd.
Titta ekorren hoppar.
Aj aj aj ekorren ramlar.
Titta ekorren skadad.

147. Åke Hodell-version (i gevär):(David Liljemark)
Ekooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooorrnsattigraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaanen.
David Liljemark

148. Kurre Hamrin hoppade aldrig i Libanons cedrar, fritt efter Håkan Nesser:
Kjell trivdes med julledigheterna. Sedan han och Eva flyttat ifrån varandra hade stressen blivit mindre. Var och en skötte sitt liksom. Det hade varit en trevlig annandagsmiddag hos sonen. Vad fint de har ordnat, den unga familjen, tänkte han medan han gick uppför den sista trappan. Snart skulle han sätta sig i soffan och bara göra ingenting. Barnbarnet var nog det bästa, tyckte Kjell. Tänk, farfar och ännu så mycket kvar att se fram emot.

Kjell trodde inte på föraningar. Det var nog därför som han inte riktigt uppfattade att något störde honom. Det var fridfullt i det helgtysta huset. De flesta av grannarna var bortresta. Bara sus i någon ledning och kvardröjande matos i den kalla farstuluften. Redan när han vred om nyckeln i låset förstod han att denna annandag inte skulle bli som någon annan. Hallen var nedsläckt, men han hade lämnat julgransbelysningen på för att det inte skulle vara kolmörkt när han kom hem.

Han gick direkt in i vardagsrummet. Gav sig inte ens tid att hänga av sig. Julgranen lyste, änglahåret suddade ut konturerna, de röda kulorna glimmade som i Kalle Anka på julafton. Långsamt klarnade det – det var något med julgranen som inte stämde. Han stirrade in det glesa grenverket och fastnade nästan genast på den röda ullgarnstomten. Han satt inte på grenen, nej, han hängde över den med ena benet vridet i en grotesk ställning. Måste ha varit Alexander, barnbarnet, som hade lekt med den på julafton, tänkte Kjell.  

Men det var bara det att benet var vridet på ett medvetet sätt, inte som under ett barns lek. Kjell satte sig på soffkarmen. Det var så det hade varit den där heta torra getingsommaren för, ja, det måste ju vara för 45 år sedan. Han och Janne hade kört i kapp på cyklarna från badet och hetsat varandra och lekt indianer och cowboy. Och så plötsligt hade den bara legat där, den avgnagda kotten. Den bara låg där på vägen framför dem. De hade tvärbromsat och så när kört ihop. De hade tittat på varandra och ordlöst kommit till insikten att kotten inte borde ligga där. Den hade inte legat där när de åkte ned till badet, och på den här vägen låg det aldrig kottar, varken avgnagda eller hela.

Kjell hade känt hur alla ljud tystnade kring dem. Inget rörde sig. Och plötsligt, mitt i all tystnaden, hördes hur kvistar bröts på någon obestämd plats till vänster om vägen. Högt uppe någonstans där det växte tallar mitt i all granskog.

– Du åkte ju här i morse, hade han sagt till Janne, tidigt som fan. Vad gjorde du här? Janne hade inte svarat, bara trummat frånvarande på cykelstyret.

– Vi måste ju kolla, hade Kjell sagt. Hans röst lät liten. Janne hade tittat bort mot talldungen och börjat gå ditåt. Cykeln hade han lagt i diket, på det där pedantiska, överlagda sättet. Inte kastat ned den. Kjell hade följt efter. De hade gått tysta mot talldungen. Det var Kjell som såg det först. Liket av en ekorre. Ena bakbenet vridet i en sned vinkel, som uttänkt och planerat. Svansen skymtade under kroppen. Tilltufsad och oordnad.

– Fan, du cyklade ju också här i morse. Jag såg dig när jag åkte hem. Jag hade varit hos mormor, mumlade Janne. Du hade en slangbella bakpå cykeln.

Janne och Kjell hade följts åt genom åren ända till lärarhögskolan. Sedan hade kontakterna klingat av, och nu hade de inte setts på tiotals år. Kjell satt länge och tittade på ullgarnstomten. Han visste inte hur länge han hade suttit, men till slut grep han telefonen och slog det gamla välkända numret. Det var Janne som svarade, samma välplanerade och pedantiska tonläge som vanligt. Ganska mörk röst som inte blivit ljusare med åldern. Kanske ett stänk av alkoholmissbruk, tänkte Kjell.

Det skulle bli kul att träffas tyckte de båda, och de skulle börja med att träffas hemma hos Kjell. Han lät ullgarnstomten med det vridna benet hänga kvar som den hängde. Vad hade egentligen hänt vid talldungen den där varma torra sommardagen för en hel mansålder sedan? Hade verkligen ekorren hoppat från den täta stora granen ända till tallen? Och just då? Han måste ha varit panikslagen, ekorren. Vi måste hitta svaret när vi träffas, tänkte Kjell.
Anders Ejdemark

149. Röda rummet (Strindberg):
Det var en afton i början av maj och Arvid Falk stod i den lilla trädgården och såg ut över staden. Ångsluparne foro som skyttlar över viken, måsarne skreko där de flögo nedanför bergskammen, fiskarena drogo in sina sänkhåvar, medan hela den larmande staden förberedde sig för nattens ro, torgmadamerna packade ned sina varor i lårar, butiksägarne drogo för gardinerna, redde i ordning fönstren och sopade trösklarne rena från dagens damm. Den nedåtgående solen sände sina bleka långa strålar över takbleck och skorstensfoder, förgyllde Sofias vita kupol, letade sig retfullt genom Riddarholmskyrkans galler, kastade sig oförväget mot Storkyrkans spira, för att i nästa stund skimra i Johannes tornfönster, allt under det att Klara dovt ringde till helgmål.

Bakom honom i den lilla trädgården hade kastanjerna redan slagit ut, ollonborrarne flögo tungt mellan fläderbuskarne, myrorna stretade oförtröttligt över grusgångarne där de buro allehanda bördor, svalorna döko som pilar från den karga branten, sparvarne byggde oförtrutet på sina bon, humlorna surrade sövande i de redan prunkande rabatterna, och maskarne drogo ned fjolårslöv i den luckra myllan. Och där, längst inne i det innersta hörnet på den lilla trädgården, kilade en ekorre upp och ned för en sibirisk idegran, runt, runt, än på framsidan, än på baksidan, så kvickt, att Arvid Falk knappt hann uppfatta var det lilla yrvädret dök upp härnäst. I samma stund som det lilla huvudet med de pigga ögonen tittade fram ur granens yviga grenverk, försvann det lika kvickt igen.

Plötsligt slogs den lilla trädgårdens grind upp under stort buller. En skara barn stormade in på hemväg från skolan, de skreko och kivades, sleto i varandras kläder, knuffades, slogos och sprungo runt i den lilla trädgården och trampade ned den spirande grönskan. Inget tycktes kunna hejda den larmande hopen. 

Den stackars ekorren, som nyss funnit en kotte i granen och därav lät sig väl smaka, blev så förskräckt av barnens rop och skrän, att han släppte kotten rakt ned i buxbomshäcken, där skalbaggarne genast grepo sig an med att kalasa på den. Huru förskräckt än ekorren var, hade han dock vett att se sig om efter en lämplig väg att fly. Och se! Där strax invid granen stod en tall, som fått växa sig ståtlig i trädgårdens hägn, och vars gyllengula bark lyste som bärnsten i den sneda aftonsolen under det att en hackspett trummade sina sista virvlar i den glänsande barken. Tallens rötter slingrade sig som tågvirke över det sammetsgröna gräset som ännu ångade från dagens hetta och avgav en sådan doft av vår och liv, att Arvid Falk strax glömde att han snart skulle träffa kamraterna i det röda gemaket på en av stadens salonger.

Den lilla ekorren kilade ut på en av granens yttersta grenar och kastade sig rakt ut mot tallen, där en torr gren hade undgått trädgårdsmästarens gallring sistlidna höst. Arvid Falk, som hade dragit sig undan de stojande barnen in i trädgården, fann sig nu stående vid foten av den gyllene tallen, där han så greps av den lilla ekorrens förehavanden, att han blev ur stånd att röra sig, och vanmäktig åsåg huru den torra grenen bröts under den lilla varelsens tyngd. Den lilla kroppen dunsade mot den hårda marken, varvid höger bakben bröts illa och den förr så yviga svansen stukades.

Arvid Falk böjde sig över ekorren, och tänkte att hans kamrater nog visste på råd hur skadan skulle botas. Han krängde av sig sin ryggsäck i vaxduk, flyttade sina manuskript till rockfickan, rev en tova starrgräs och redde därav en bädd i botten på ryggsäcken och lät ekorren sträcka ut sig i hela sin längd. Som huvudgärd fingo några nyss utslagna liljekonvaljer tjäna, vilka sammanbundos med några kvistar ängsmyrten och några dofter nattviol och guckusko till en luftig bukett.  En kylig kvällsbris började vattra fjärden, men de skulle snart komma in i värmen och få skadan omsedd. Det var med en känsla av tillförsikt som Arvid Falk med stadiga steg gick ned för de stenlagda gatorna med ryggsäcken i ett fast grepp, in mot staden där den nya tiden just bröt in, där det skulle rivas för att ge ljus och luft, och där allt som smått var skulle vältas i gruset.
Anders Ejdemark

150. Rinkebysvenska
Sho broshan
värsta svennekorren ida'
satt i en jävla gran asså
kidsen ba vi ska cutta're
svennen ba aahh, å drog du vet
ramla liksom blodet ba forsa du vet
ba aahh min svans liksom
värsta svennekorren asså
Michael Svanström

151. Brevfilm i Bullen
(...och som vanligt är det inte kurren i filmen som har skrivit brevet.)
Hej Bullen!
Jag är en kurre på 14 vårar och har ett stort problem. För några veckor sedan satt jag ensam i ett rum på fritidsgården ”Granen” och skalade lite på kottarna. Plösligt hör jag röster från ungarna i fyran, de var på väg in! Panikslagen kastade jag mig in bakom en soffa och skadade benet i fallet men det var bara början. Jag landade på mage och stukade till ”svansen” rejält. Nu är det alldeles blå. Jag vågar inte gå till doktorn, vad ska jag göra? Snälla hjälp mig Bullen!
Stefan Magnusson

152. Eld i baken (travesti)
Sälen låg vid vaken
i ett gosigt ishörn
Fick hon eld i baken
när det kom en isbjörn
lufsande med mord i blick
Ni må tro att sälen fick
en sån plötslig lust att bada
Clas Rosvall

153. Eld i rumpan (travesti)
Musen satt i pumpan
ute i rabatten
Fick hon eld i rumpan
när hon hörde katten
Hoppa hon på morotsblast
hamna i en hink av plast
som stod kvarglömd bland spenaten
Clas Rosvall

154. Eld i stjärten (travesti)
Sessan låg på ärten
på ett tjog madrasser
Fick hon eld i stjärten
när som elva klasser
skolbarn från Karlskrona kom
för att känna efter om
sängen var så himla knölig
Clas Rosvall

155. Eld i gumpen (travesti)
Gäddan sam i sumpen
”Inte är jag rädd, äsch”
Fick hon eld i gumpen
hörde ordet gäddfärs
Sprattla genom stock och sten
bröt minst femtielva ben
men för övrigt var hon oskadd
Clas Rosvall

156. Eld i sätet (travesti)
Spindeln satt i nätet
väntade på offer
Fick hon eld i sätet
satte på sig toffler
Klättra bort till nätets kant
hängde där en elefant
som svor så att det osa
Clas Rosvall

157. Eld i ändan (travesti)
Trollet satt vid sländan
skulle spinna trollgarn
Fick hon eld i ändan
när hon såg sitt trollbarn
hoppa ifrån trollegren
stötte hon sitt trollbarnsben
och den långa ludna svansen
Clas Rosvall

158. Microsoft Knowledge database
SYMPTOMS
A squirrel with a damaged leg and tail appears without reason.
CAUSE
When the squirrel is eating some kids scares him. When he jumps to another tree he falls.
RESOLUTION
Reinstall squirrel and reboot kids.
STATUS
Microsoft has confirmed this problem in all environments where both squirrel and kids are installed.
MORE INFORMATION
A hotfix can be downloaded to prevent kids from scaring to often.
Peter Häggmyr

159. Limerick
En vårdag vi Sollidenscenen
Slog ekorren svansen och benen
Han av barnen blev sedd
och blev skamsen och rädd
När han snaskade kotte i grenen
Olle Nyström

160. Haiku
Satt han högt i tall,
kotte i små tassarna
klar att skala nu.

Spetsas öron nu;
litet öga blänker brunt:
ser ungjävlar små.

Kurre i panik,
hopp med dålig ansats, aj
ben, svans stötte han.

Moder huld i bo
våtvarmt omslag lägger strax;
Kurre somnar trygg.
Anna Maria Rönnblad

161. På Orsa-mål
E wa jen aikwönn
sö såt uppi jena grån
ö ann skuld skala quailör
do ärd an krippör
ö fick luv ö kring si
ö ann uppöd bört o jen töll-kwist
sö ann gard illa si i beni
ö doda lönga ludiga rumpo
Margareta Broberg

162. Medeltida ballad
(Omkvädet skrivs inte ut i varje vers.)

Herr Ekorre sitter i höga granen sin.
- Kaller var deras skog.
Han var väl klädd uti rödaste skinn.
- Granen barrar i lunden.

Han ägde intet silver, ej heller något guld.
- Kaller var deras skog.
Han ägde blott de kottar, han skala skulle.
- Granen barrar i lunden.

Då kommo på stigen de svennerna små.
Herr Ekorre i granen, han giver akt därpå.

Stenar kasta de vandrande svenner.
"Det tycks mig, I ären ej mina vänner."

Herr Ekorre månde så hastelig uppstå.
Den grenen han satt på, den hoppar han ifrå.

Herr Ekorre sprang till sin faders bo.
Ute för honom bidar hans mor.

"Varför är ditt ben så blodigt, sonen min, säg?"
"Tallegren hård, den stötte mig."

"Varför är din svans så blodig, sonen min, säg?"
"Svennerna små, de stenade mig."

"Vad vill du giva din moder, vad vill du giva din far?"
"Alla de kottar, jag skalat har."

Där kommo från Himmelen två flygekorrar ner.
De togo Herr Ekorre, och strax så var de tre.

Så kom där från Myren den svartaste mård.
- Kaller var deras skog.
Den slukade de svennerna med både hull och hår.
- Granen barrar i lunden.

Denna version av "Herr Ekorres död" är efter Snärp Karin Jonsdotter i Nedomälva socken, Dalarna, som lärt sig den av sin mormors mor. Snärp Karin var 132 år när hon spelade in balladen år 1873 på en fonografrulle av näver.
Mikael Rittri

163. Perlkorren
#!perl -w
use Ekorre;
use Barn;
use Kottar;

my $ekorre = Ekorre->new(’i_granen’);
my $kottar = Kottar->new(’skalar’);
my $barn = Barn->new(’störandes_och_högljudda’);

if($ekorre == ”ser barnen”){
    $ekorre->{status} = ”radd_som_fan”;
}
if($ekorre->{status} == ”radd_som_fan”){
    $ekorre->{action} = ”hoppar”;    
}
if($ekorre->{action} == ”hoppar”){
    $ekorre->{status} = ”brutit_ben_och_svans”;
}

exit
Freddy Söderlund

164. Kokkola-dialekt (Karleby, Finland)
Tii kålkkå höögt åpp i grene satt hedi faan
pikkla me tömdee nöötre siin
tvertt e höört na juude ååv na pilungga
så fik e så gårrbrååt
spretta juså kusiines byirakkå
kråta me beine siin, foll
å vaart så gårrsåår i röve
Peter Ahlroos

165. Mobilsamtal på ett tåg
Tjena Kurre. --- Nej, det är okej. --- Nej, jag sitter på ett tåg. --- Nej, va’ e’ de’ du säger --- I en gran? Vafför? --- Jaha --- Vänta lite, jag tappar kontakten. --- Nej jo, vi var in en tunnel. --- Ja, berätta vidare. --- Kottar, vafför då? --- Jaha, och sen. --- Nej va e de du säger! Vilka barn? --- Jaha --- Bråttom, jag förstår. Men att hoppa från en tallgren --- Ja, ja, så kan det gå. Räckte det inte med det lilla benet? --- Nä, nä, utan också den långa ludna. --- Nej nu tar batteriet slut! Hej då!
Helena Hurme

166. Svenska-engelska t.o.r enligt www.systranbox.com
1) Original
Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar
fick han höra barnen
då fick han så bråttom
hoppa han på tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen

2) Från svenska till engelska
Ekorrn thickset in the spruce
willed scale cones
might he consult the children
then, he might so urgent
jumps he on number id clean
bumped he your small legs
and the long hairy tail

3) Tillbaka till svenska från engelska
Ekorrn som är satt i sprucena
willed scalekottar
might konsulterar han barnen
därefter might han så akut
hopp numrerar han på legitimation fullständigt
knuffat till lägger benen på ryggen han ditt litet
och den långa håriga svanen
Karl Cinrot

167. C#-kotten
public void main()
{

    Location = Gran;
    Location.Mainstar = Ekorre;
    Location.Barn = false;

    Aktivitet = new Aktivitet();
    Aktivitet = Skala;
    Aktivitet.Prioritet = Normalt;
    Aktivitet.Target = Kotte;

    while (!Location.Barn && !Location.Ljud)
    {
        Location.Mainstar.DoActivity(Aktivitet);
    }

    Aktivitet = new Aktivitet();
    Aktivitet = Hoppa;
    Aktivitet.Prioritet = Bråttom;
    Aktivitet.Target = Tallegren;

    while (!Aktivitet.Result == Aktivitet.ResultEnum.SvansSkada)
    {
        Location.Mainstar.DoActivity(Aktivitet);
    }

    Location.Mainstar.Plåster(Svans);

}
Daniel Sörlöv

168. Rättad uppsats i retur
Specificera vilken ekorre och vilken gran som avses.
Skulle? Hade troligen för avsikt.
Ange vilken skala som avses.
Då fick han höra barnen
och fick bråttom.
Han hoppade... (ordföljd, språkvård)
Specificera: vilket ben?
Bra alliteration!
Betyg: G
Karl Cinrot

169. Försök till petrarcasonett, eller eventuellt en vanlig sonett, då voltan är något flytande.
O, ve att jag blev född i gröna skogen!
Mitt liv till kotteskalning är förvisat
I dagar, år jag dessa frön har spisat,
med smak av bark min tunga är förtrogen

Så lyss, min vän, till sorgliga eklogen
Om hur av fruktan blodet mitt blev isat
sen barnen sig med skrän bland träden visat
och hur i blind panik jag skadat bogen

I häftig skräck jag löpte av i sken,
skrämd av barn som lekte utan sans
Sats jag tog från murken tallegren

Illa tygad blev min ludna svans
av handlöst fall, jag bröt mitt lilla ben
Nu förs jag hastigt bort i ambulans
Lisa Hallberg

170. Terzin
Bland granens grenar ekorrn bida still
att svansen skadas skall, han ej förstå.
Han anar ej vad han skall tvingas till.

Ack får han höra barnen stoja på
i tallegren slår han i brådskan ren
för kottefrö får kurre lida så.

Vet detta om du hoppar från en gren,
du måste akta både svans och ben!
Anders Johansson

171. Html-länk
http://www.ekorrnsattigranen.com/skalakottar/barn/brattom/
hoppa/tallegren/stot/lilla_ben.html
http://www.ekorrnsattigranen.com/skalakottar/barn/brattom/
hoppa/tallegren/stot/langa_ludna_svansen.html
Alexx Wilson

172. Fikonspråket
Fikorrenekon fittsakon fiikon finengrakon, filleskukon filaskakon fittarkokon
Fickfikon finhakon firahökon firnenbakon, fidåkon fickfikon finhakon fisåkon fittombråkon
Fippahokon finhakon finfråkon fillegrentakon, fittestökon finhakon fittsikon fillalikon finbekon
Fichokon findekon fingalåkon fidnalukon finsensvakon
Martina Theslöf

173. P-språket
Epekoporrn sapatt ipi grapanepen, skupullepe skapalapa kopottapar,
fipick hapan höpörapa baparnepen, dåpå fipick hapan såpå bråpåttopom.
Hopoppapa hapan påpå tapallepegrepen, stöpöttepe hapan sipitt lipillapa bepen
opoch depen låpångapa, lupudnapa svapansepen.
Anders Johansson

174. I-språket
Ikirrn sitt i grinin, skilli skili kittir,
fick hin hiri birnin, di fick hin si brittim.
Hippi hin pi tilligrin, stitti hin sitt lilli bin
ich din lingi, lidni svinsin.
Anders Johansson

175. A'la Axel Oxenstierna anno 1650
Erlige och Väälachtadhe gode Män
gode vänner.

Denne kottskaalare Ekorn hafver för 2 åhr sedan låthett rädas sigh af flere ynglinger till fall, och effter dett att ingen uthskrifningh blef är han, såssom ett löösst skogsdiuur och som inthett been eler swans kunne brukas, oföörmögen någott näringsmedell, måst grijpa till annat embette dett han lärdt hafver, att därmedh forskaffa sigh en lijten tärpenningh. Så emedan kottskaalarskråedt i Västeråhrs hafve kommedt därmedh under vädredt medh honom och pantadt af honom en kiöller hvilken dhe hafva kiöpt åth honom som hafva leydt honom till hielp och dhe så vääl behöfwa sine kotter som han sitt quitt vordne, ty hafver jagh inthett kunnadt förvegre migh emoott honom på hans flijtige böön och begiäran, att härmedh intercedera för honom hoos eder godhe män, vänligen begierandes att I ville hielpa honom att han må få sitt igen och lääke sit been eller, där de elake ynglinger hade fortiänt straff, på annadt sätt därföre å dett ondaste straffadt ähn till sine synder. Jagh formoder att han denna min intercession tillgodho åthniutandes varder och jagh finnes eder däremoott till all vänskap gierna igen villigh. Och befaller. Kan detta min önskan såsom förstlingen af den sorten i Sverige, bidraga något til Ekorns så stora och Stiilenlige afsigter; Så är min Önskan upfyld, och den underdånigste vördnad får derigenom en ny tilökning, med hvilken jag in i dödsstunden framhärdar.

Aff Tijdön den 5 martii anno 1650
Axel Oxenstierna
David Almer

176. Norra Magasinet
Vad gjorde ekorren bakom granen Grand? Vad gjorde han med sin kotte, som han enligt våra uppgiftslämnare köpt av en känd högerextremist dagen innan? Väntade han på Palme, eller Christer Pettersson, eller polismannen X? Vad var det som skrämde bort honom? Har SÄPO medvetet lagt ut det så kallade "ekorrspåret" i syfte att förvirra? Vart tog de barn vägen som skulle ha kunnat hjälpa med att ta fram en fantombild av ekorren? Vem behandlade ekorrens benskada den där kvällen den 28 februari? Vad visste ÖB? CIA? Världsbanken?
Jonathan Newton

177. Attac
Ekorren är en symbol för de förtryckta minoriteterna. Barnen symboliserar den vite mannens imperialistiska framfart, som med hjälp av globaliseringen driver alla oskyddade människor på flykten så att de skadar sig.
Jonathan Newton

178. EU
Enligt EU-direktiv 22222/92 måste samtliga granar i fortsättningen vara planskilda från de områden där barn uppehåller sig, så att ekorrar kan äta sina kottar utan at skrämmas bort av barn och skada sig. För detta ändamål avsätter Unionen 287 687 657:90 euro per sekund i den nya s k Gemensamma Granpolitiken, som ska garantera ett minimipris på granar.
Beslut måste dock fattas med enhällighet i Rådet, där Frankrike redan reserverat sig och hotar lägga veto om inte en viss andel granar är franska. Mot detta reserverar sig Tyskland bara för att trilskas. Grekland kräver att alla kottar ursprungsmärks som grekiska, och att kottar som tillverkas i andra länder ska heta något annat. De nordiska länderna kräver ett särskilt miljödirektiv, så att kottarna är ekologiskt hållbara från jord till bord, och ordförandelandet väntas därför lägga kompromissförslag som innebär att en ny Kottsäkerhetsmyndighet (EKSM) inrättas. Italien kräver att myndigheten förläggs till Milano. Benelux-länderna vill kunna handla med kottkvoter.
EU-kommissionen anser att barrens längd måste standardiseras, vilket först kräver en total inventering av samtliga barr i alla medlemsstater. EU-parlamentet kräver att de åtminstone får vara med och bestämma någonting, om än bara om hur många barn som ska få gå till varje gran samtidigt. Storbritannien ställer sig i alla händelser utanför systemet. Där står redan irländarna och väntar på att Systemet ska öppna, men nu kom vi visst ifrån ämnet.
Jonathan Newton

179. Lars Norén (i regi av Ingmar Bergman)
Ångest. Att sitta, som ekorren på en gren, för att plötsligt jagas bort. Livet, en flykt, ett stilla bloss i natten, på flykt från hoten, från mörker till mörker, endast smärtan är evig.
Jonathan Newton

180. Lille ekorren, fem år, kan inte sova
Mamma, mamma, jag kan inte sova, det kommer en massa stora barn och tar mig medan jag äter.
Mamma: Tyst nu, det finns inga barn här... sov nu.
Barnen: Buuuuuuh.
Jonathan Newton

181. Microsoft
KOTTSKALNING.EXE har utfört en förbjuden åtgärd och måste avslutas. (Ekorren kraschar.)
Lösning: Kontakta Windows Update för den uppdaterade versionen Kottskalning 2.0, vilken dock kräver att du uppgraderar din granvara. (Observera att du bara har licens för att köra den på fem granar.) Om felet kvarstår, bör du även byta ut din standardekorre mot Microsoft Squirrel (TM). Om du har en annan ekorre kanske den har kommit i konflikt med Windows och kan därför inte köras. Du bör också installera en barnbrandvägg och/eller antibarnprogram, för att undvika attacker. Windows Child Defender 2.1 (TM) kommer att vara standard i nästa Windowsversion.
Jonathan Newton

182. Göteborgska
"Kålle, vettö vaffö ekorrn i granen blev en visa?"
"De va la för att han kunde skala'n, Osborne."
Jonathan Newton

183. Stockholmska
Öh. Eh. Hö. Så. Asså. Öh. Så. Dårå. Så. Öh.
Jonathan Newton

184. Jönköpingska
Dä satt e' äckårre där åppe i graana, å han sulle ju skala säj kåttar då, va, män sän så kåm dä ju nå ongar å glodde, å dä tro ja dä att äckorrstackarn han stack ju, å rätt va de va, KRASCH, rätt in i tallagrena!
Jonathan Newton

185. Östgötska
Ekoowwar som oänne talle upp å talle ner o glana.
Jonathan Newton

186. Dagens Tistel
Skulle vilja ge dagens tistel till er barn som i fredagskväll,
när jag i godan ro åt kottar i min tall, skrämde mig så att jag
bröt både svans och ben. Tack vare er sitter jag nu i rullstol.
Föräldrar; håll koll på vad era barn gör på kvällarna.
Henrik Bengtsson

187. Allspråket
Ekorrenall attsall iall ranengall
kullesall kalasall ottarkall
ickfall anhall örahall arnenball
ådall ickfall anhall åsall råttomball
oppahall anhall rånfall allegrentall
töttesall anhall ittsall illalall enball
ochall endall ångalall udnalall vansensall
Ida Sanfridsson

188. Förvirrat vittne
Nja, jag är inte riktigt säker på tidpunkten. Det var väl igår det hände. Eller var det förrgår? Var? I skogen? Ja, det kan det ha varit. Åtminstone var det något slags träd inblandat, det är jag tämligen säker på. Fast kan ha varit en lyktstolpe också. Nej förresten, det fanns liksom flera utskott på den här grejen så jag lutar nog åt trädvarianten iallafall. Om jag såg något i trädet? Ja, när ni säger det så. Det var nog något som rörde sig där. Svårt att säga exakt vad. Kan ha varit en katt eller en fågel eller nåt liknande. Om den gjorde något? Jaa, faktiskt, när jag tänker efter så undrar jag om inte det här djuret satt och pillade på något. Kanske en banan. Nej förresten dom är ju gula, så det var nog nåt annat, mörkare liksom och mera koniskt till formen. Svans? Svans...? Ja, vänta, var det inte en stor lurvig en? Vasa? nej i så fall det ju knappast ha varit en fågel, alldeles riktigt, haha. En ekorre? Ja, det kanske är ett bra förslag. Om det hände något därefter? Hm, jo, det var visst nåt oväsen som uppstod, har jag för mig. Det var som om röster av nåt slag närmade sig, ganska pipiga sådana, om man säger så. Vet inte riktigt var de kom ifrån. Men sen försvann nog det där djuret i trädet åt nåt håll, ovisst vart. Jag hörde möjligen en liten duns mot en gren. Men det är jag som sagt inte alls säker på.
Per Bergbom

189. Götebosskt
Dö Kal, kölla i grånen, va bördit, där setter änna en ekörrjävel å skålar köttar så de står härliga te. Åh harrejavvlar, nu kömmer ongarna farande å ska tyka saj. Då blir ente den körren gammel där... Jajamen, där for den iväg! Kölla! han slog javvlar-i-maj i hele svanshelvetet i grenen. Fy faen, de kan inte ha gjott gött!
Per Bergbom

190. Feltryska (felstavning á la Hasse Alfredsson)
Snorren tass i negran
bulle snala tottar
pickan löda laban
få gick an på brottning
loppa androm gallesten
blötte an ditt lila ren
åtän illa duvna dansen
Per Bergbom

191. Nordväst-skånska
De lilla ege-korra-fäed sadd i graaanen blann pjoddana
å sku te å reba au blasten på nåna kåttar, förr hann va sylten,
narr han hörde smauglöttana skriga å leva åmm.
Då ble han jjäädrit hied å fick hobba si
te å ta ett redit språng frång fere-pingen
så hann slo i skånken å svansa-biden mä!

Jäddra mög, skreg han!

Vicken liden kludderöv, sajjår ja
Mia Olsson

192. Apokryfisk text från Dödahavsrullarna (äldsta kända version av historien, översatt till finlandssvenska av exegeten Broder Torkel. Autenticiteten bekräftas i ett avsnitt av tidskriften Larson.)
Det hände sig på den tiden när Trajanus var kejsare i Rom och Tiburtius ståthållare i Galiléen att en ekorre skulle förbereda sin måltid i barrskogslunden. Då kommo trenne ynglingar tillstädes. En var av Davids hus och i åttonde led befryndad med Tubal-Kain, förfader för alla som arbetar med koppar. Den andra var son till en profet från Jordandalen, av Bartolomei hus, lovat vare deras kall. Den tredje var en enkel samaritisk köpmans son. Emedan de hade mycket fåvitskt att förtälja varandra gåvo de mångahanda ljud ifrån sig i deras följe och si, i fruktan för straffdomen begav sig ekorren åstad i sådan brådska att han sargade sin lekamen på en kvist utav pinje. Ynglingen av Davids hus, befryndad med Tubal-Kain, blev varse hans sorgliga belägenhet men misskundade sig icke över honom utan skyndade sig åstad. Ej heller profetens son, av Bartolomei hus, lovat vare deras kall, brydde sig om det oskäliga djuret utan skyndade sig åstad. Köpmannens son, från Samarien, hyste dock medlidande och undfägnade honom hugsvalelse och vederkvickelse. Sannerligen, sannerligen frågar jag eder, vilket av dessa barn haver bäst uppfyllt Guds bud?
Mikael Högfors

193. Japansk ekorre  *)
Ekoln satt i glanen
skulle skala kottal
fick han höla balnen
då fick han så blottom
hoppa han flån talleglen
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna Shinkansen
Karl Cinrot

194. Vi, de drabbade
Där kom vi, vår lilla skara
glatt sjungande i skogen
då plötslig ett väldigt odjur
störtar ner ur skyn
med en brinnande fackla efter sig.
Vi skrek alla på mamma.
Läraren fick trösta oss.
Karl Cinrot

 *) En reflektion/kommentar beträffande Cinrots  japanska ekorre (nr193) som har svårigheter med att uttala bokstaven R utan det blir L i stället. Det skulle lika väl kunna vara á la Ludolf. En svensk komiker ”Tjadden Hällström” har gjort en monolog. i ämnet, som ”Ludolf”. Mera känd som ”spalka kling i löven”. Han skulle kanske ha uttryckt sig likadant!  Finns på Youtube.

 

 

Nr 195 -200

195. Alternativ logisk slutsats (Karl Cinrot)
Orren satt i eken.
Logiskt: en ekorre!
Åhörde juvenil klunga
Deras röster ekar i skogen
Som man ropar får man svar
Det är ju logiskt.
Ekologiskt!

 196. Bättre flyga än illa fäkta. (Karl Cinrot)

Flygande ekorrar har man ju hört om, tänkte Kurre,  
så om jag blir störd flaxar jag bara iväg.
Och kottarna i den här granen verkar mumsiga  
och skalbara till tusen på en skala. 
Knappt hade han tänkt tanken förrän  
stimmande juveniler av släktet Homo Sapiens 
förpestade luften med oljud.  
Dags att flaxa iväg, tänkte Kurre och tänkte fel.  
Han gick genast i spinn, vilket slutade med en kraschlandning  
i granntallen med stukningar i grenen.
Ingen flax idag.
Och inte en kotte kom till hjälp

 197. Hur gick det sen? (Karl Cinrot)

Alla vet att Kurre hoppade och skadades. Naturligtvis borde han ersättas av försäkringen, men ingen frågar hur det gick. Se den bistra sanningen!

Försäkringsbolaget svar.
Ekorrens avsikt att tillgodogöra sig granens frukter avbröts av störande ungdomar vilket föranledde ett oplanerat språng till närliggande barrträd med liknande frukter av ringare format med så olycklig utgång att den försäkrade ådrog sig kontusioner å diverse extremiteter.

Den drabbade har yrkat på ersättning 
för täckande av kostnader för skadorna.

Det är dock välkänt att denna skog 
frekventeras av högljudda ungdomar 
vilket den skadade är väl medveten om 
och han kunde med litet förutseende ha 
rustat sig mot sådana överraskningar, 
t.ex. genom bärande av hörselskydd.

Skadan kan därför anses självförvållad 
genom oförsiktighet och yrkanden 
på ersättning avslås. 

Dr.M. Försäkringsläkare

 199. Per-Vers (Karl Cinrot)

Högt uppe i granen
sitter en och blottar
sig för alla barnen
visar sina kottar.
Men intill på tallegren
sitter nå’n och kastar sten
Det blir färd med ambulansen.

 200. Runsten (Anders Frank)

muþir:ikorna:litu:raisa:stain:þina:iftiR:ratatosk:sun:sin: han:uar:tuþr:i:furu uiþi: illir:ukmini:unnu:unyt:niþ: kuþ:hialbi:ant:hans: in:anders:risþi

Moder ekorre lät resa denna sten efter Ratatosk sin son han var döder i furveden (tallskogen) onda ungmän utförde onyttigt nidingsdåd Gud hjälpe hans ande men Anders ristade. 

 

Ytterligare Alster

Ytterligare ett misstänkt alster har jag hittat av signaturen kalaspuffen, om den ingår i de ytterligare 17 är okänt? Lyder som följer.

Gnagarjäveln pöste i barrklumpen, kladdade på kotthelveten
Tjuvlyssnade på ungjävlarna, då tokflängde han iväg åt helvete
Stövlade bort till nästa barrjävel, klantade till det med skanken
och den där jävla drasuten till hårigt arselspröt.

Till:  Stilövningar   Ekorrn satt i granen   Mors lilla Olle  Stilövningar Olle 

 

 Hem