Ränderna går aldrig ur

”Ränderna går aldrig ur” är ett ordspråk som ungefär betyder att gamla vanor och beteenden är svåra att ändra. Zebrans ränder (i bildlig betydelse) innebär att det alltid finns något kvar av en persons ursprung, tidigare liv eller verksamhet.

Ett spanskt ordspråk på samma tema lyder ” hur mycket korpen än tvättar sig blir den aldrig vit”.  Samma ämne förekommer i sagan om Zebran som ville vara en häst.

Citatet: Zebran är ett randigt djur ränderna går aldrig ur har av många felaktigt tillskrivits Falstaff Fakir vilket är felaktigt. I Pelle Holms bok Bevingade ord kan man läsa följande:  

Zebran är ett randigt djur ränderna går aldrig ur skrev Ernst Meyer i sin:

//A-B-C-bok dem klokom till förnöjelse och dem enfaldigom till lärdom//  

Boken är senare omarbetad och tryckt 1894 under titeln ”Lille Bobs A-B-C-bok för Djur och Nykterhets-vänliga Barn”.  Med lille Bob åsyftades universitetsbibliotekarien Robert Almqvist i Lund.

Boken var en parodi på gamla ABC-böcker (efter tyskt mönster) där varje bokstav exemplifierades med en vers, oftast om något djur som började på ifrågavarande bokstav. Förmodligen hade han den äldre ”Prinsessans ABC-bok” (F. Boye 1835) i åtanke, här står: Zebran som ock kallas vildhäst med fog… är svartrandig… osv...

Ramsan ingår i sin tur i det litterära arvet där Gunnar Wersén i Kalle Klätts ABC (1946) byggt vidare och har formen:

”Zebran är ett randigt djur,

ränderna går aldrig ur”

för dom är utav en sort,

som ej ens kan tvättas bort.

Anm: Citattecknen indikerar här att ramsan hämtats någon annan stans ifrån.

Randigt som klädsel

Meyers zebraränder kanske symboliserar mer än vad man först anar. Randigt hos insekter och ormar är ju varselfärger som representerar fara. Getingens gul- och svartrandiga kropp är ingen tillfällighet.  Anledningen till varför zebran har sina ränder har dock länge diskuterats.

Randiga kläder är för oss är vanliga och moderna. Svart-och vitrandiga tröjor liksom blåvit-randiga är mycket moderna just nu. Den nu så vanliga sjömanströjan bars tidigare av matroser längst ner i flottans hierarki.  

Men randigt har inte alltid varit på modet. Genom tiderna har randigt ofta varit ytterst problematiskt för bäraren. Randiga plagg har sedan länge burits av slavar, tjänstefolk och straffångar. Sämst rykte hade mönstret på medeltiden då det förknippades med utfrysta och fördömda individer. I ett flertal sydeuropeiska städer tvingades prostituerade och narrar bära randiga plagg för att inte förväxlas med vanliga hederliga medborgare. Dessutom brukade djävulen skildras med hjälp av attribut som behornat huvud och en randig, fläckig hud. Mönstret har länge levt kvar som en arketyp eller kod för att skildra lägre stående eller tvivelaktiga figurer.  

bild: Sing Sing prison 1878, Granger

Men idag då? Gör vi någon skillnad? Breda ränder i starka färger har sämre status än smala ränder i diskreta färger. Det är skillnad på direktörens eller finansmannens smalrandiga skjorta eller kritstrecksrandiga kostym än gangsterns vulgärt bredrandiga kostym. Att förbrytarbröderna Daltons i Lucky Luke bär gul-och svartrandiga skjortor är väl knappast en tillfällighet. Att breda tvärrandiga kläder i svart-vitt är förknippat med fångdräkt och Sing Sing är väl alla bekanta med. Denna dräkt är idag populär som Halloween- eller maskeraddräkt och finns att köpa bl.a. hos buttericks. I USA har de svart-vita fångkläderna till stor del bytts ut mot orange. T.o.m. björnligan i Kalle Anka har numera orangeröda tröjor. Orange är det nya svarta!

Hur länge är den färgen OK.🙂