Sommarsolståndet

Den 21 juni infaller (inföll) sommarsolståndet klockan 18:38, årets längsta dag. Precis då står solen som högst på norra halvklotet i år. Natten till den 22 juni är därför årets kortaste natt. Vid sommarsolståndet blir det aldrig riktigt beckmörkt någonstans i Sverige eftersom solen bara är en bit under horisonten i nordlig riktning. Under natten råder skymning, som övergår direkt i gryning. Från polcirkeln och norrut råder midnattssol, då går solen inte alls ner, till exempel i Kiruna.

 I Sverige inträffar sommarsolståndet den 21 juni fram till skottåret 2020, då det inträffar strax före midnatt den 20 juni. Detta datum börjar alltså sommaren enligt kalendern, dvs. den astronomiska sommaren. Den meteorologiska sommaren började redan den 1 juni. De tre månaderna juni, juli och augusti betraktas som sommarmånader, vilket har bestämts av statistiska skäl.  Många arbetsgivare  räknar tiden 15 maj – 15 september, men det är en annan historia.

Många anser att dagen för sommarsolståndet och som kallas Litha, inom schamanism och wicca, är den riktiga midsommaren. Sommarsolståndet markeras och firas i många kulturer runt om i världen och har även tidigare i historien firats. Även i Norden.

De gamla egyptierna byggde de stora pyramiderna på ett sådant sätt att solen sedd från Sfinxen vid sommarsolståndet går ned mellan två av pyramiderna. Inkafolket i Sydamerika firade sommarsolståndet med en ceremoni, som kallades Inti Raymi.

Stonehenge i England har förknippats med vinter- och sommarsolstånd i omkring 5000 år. Den som ställer sig mitt mellan de upprätta stenarna kan vid sommarsolståndet fortfarande se solen gå upp vid den så kallade hälstenen, som står strax utanför stencirklarna i Stonehenge. I Sverige har vi Ale Stenar.

Många menar att sommarsolståndet på många sätt, var ursprunget till midsommarfesterna. Det var under 300-talet kyrkan gjorde om traditionerna till en kristen högtid och beslutade att midsommardagen skulle firas på Johannes Döpares dag den 24 juni, vilket innebar att midsommarafton firades den 23 juni. Detta kunde innebära alltför många lediga dagar och därför kom ett beslut 1953, att midsommarafton alltid ska infalla en fredag mellan den 19 och 25 juni.    

Flera grupper på olika platser i Europa (Norden inräknat) har börjat att återta gamla seder och återta firandet vid sommarsolståndet. Det kan yttra sig på många sätt, som att tända brasor och hoppa över eldar eller idka utesittning (ej att förväxla med sittning) på någon kraftplats eller liknande. En variant är att fira dagen vid Polcirkeln och uppleva midnattssolen.  I Tanum firas en s.k. eldfest vid Vitlycke museum sedan 16 år tillbaka. Många har picknick på natten (påminner om gökotta faktiskt).

I Storbritannien är sommarsolståndet en av de få dagar som allmänheten tillåts komma nära stenarna i Stonehenge. En nyhednisk tradition inleddes under mitten av 1900-talet och antalet firande personer har ökat för varje år. I år fanns 23 000 personer på plats vid monumentet.

Kanske är en återgång till det gamla på väg. Firandet sker ju efter dessutom efter ordinarie arbetstid. Det som inkräktar på arbetslivet är kanske en och annan baksmälla. Då kan ju även den lediga fredagen plockas bort till arbetsgivarnas glädje.

Det sistnämnda var ironi och inte allvarligt menat …🙂