Kollo

”Kollo” eller Skollovskoloni som det hette från början, var en ursprungligen en social verksamhet, avsedd för barn i storstäderna för att komma ut i naturen under sommarlovet.  

Koloniverksamhet har funnits i Sverige i över hundra år. Initiativet till  verksamheten togs år 1884 av lärarinnan Agnes Lagerstedt efter schweizisk förebild och resulterade i Föreningen för skollovskolonier. Kollo har för många förknippats med Barnens Ö på Väddö, där verksamhet har bedrivits sedan 1912. År 1980 övergick Barnens ö till stiftelsen Barnens dag, som drivs av Stockholms stad. Kollo var och är fortfarande en form av organiserad lägerverksamhet.

Länge hade kollo en stämpel av att vara till för barn i familjer med ekonomiska eller sociala problem.  En fördom som levde kvar ganska länge och för många förstärktes av visan "Brevet från kolonien" med Cornelis Vreeswijk från 1965. Ett videoklipp kan ses här. En annorlunda syn på Barnens Ö, är  P.C. Jersilds  roman (1976) med samma namn.  Här kan man höra Gösta Ekman läsa ur boken (del -7).  Boken har filmatiserats (1980) av Kay Pollak.

Kolloverksamheten har senare utvecklats till olika former av temaläger med hästridning, jollesegling, fotbollsträning och annat. Dessa verksamheter är definitivt inte gratis. Inte heller är ”kommunala kollon” helt gratis. Avgiften/kostnaden per dag kan variera beroende på antal barn och föräldrarnas inkomst. Taxan är beslutad av kommunfullmäktige. Tyvärr har avgifterna i många fall bidragit till att många familjer inte har råd att skicka barnen på kollo. Efter en nedåtgående trend med färre ansökningar till kollo på Barnens Ö, såväl som till kollo överlag inleddes 2013 en marknadsföringskampanj. Dock verkar Barnens Ö fortfarande vara poppis bland barnen (detta oavsett kampanjen).

Det finns ju andra former av sommarläger. Scoutläger är en form andra är dagläger eller badbuss (se gårdagens krax 2/7).

Nej, jag fick tyvärr inte åka på kollo som barn, men jag hade gärna velat åka. I mina ögon verkade det både häftigt och kul.🙂