Lupinerna invaderar

 Inte bara jättelokorna (se krax 5/7) är ett problem i våra marker. I Sverige har förvildade lupiner under senare år fått en så explosionsartad spridning att de anses hota den biologiska mångfalden, då dessa tränger ut ängsblommor och insekter längs våra vägkanter och ängar.

Exempel på arter som trängs undan är prästkrage, blåklocka, tjärblomster och gulmåra.

Eftersom det blir ovanligare med traditionella ängsmarker tar många ängsväxter i dag sin tillflykt till vägkanterna och riskerar att helt försvinna på grund av de aggressiva lupinerna som växer ihjäl andra arter.

Förutom det att lupinen hotar våra svenska sommarblomster, så är många av lupinarterna också giftiga. Ett djur som får i sig lupiner kan snabbt bli förgiftad och i värsta fall dö av de giftiga ämnen som finns i växtens frö.

Den första blomsterlupinen nådde Europa 1826 genom den kände växtsamlaren David Douglas som tog med sig växten från västra Nordamerika. Frön fanns i Sverige omkring 1830 och den första uppgiften om förvildade blommor kom 1870. Det är först runt mitten av 1900-talet som lupiner sprids mera allmänt i vårt land. För bara några årtionden sedan var lupinerna ganska sällsynta utanför villaträdgårdarna. Till en början förekom förvildade lupiner endast i södra och mellersta Sverige men börjar nu allt mer invadera och fullständigt täcka vägrenar och öppna marker långt upp i Norrland. I Hälsingland, Västernorrland och Dalarna är lupinerna ett stort problem.

 I Dalarna jobbar länsstyrelsen sedan några år med att motarbeta lupinernas spridning och även på andra platser inleds samma arbete. Trafikverket slår vägrenarna längs våra allmänna vägar sedan flera år dels för att minska spridningen, dels för att de täta och högväxande lupinerna skymmer sikten. Detta förfarande är inre bara av godo. Till skillnad från våra inhemska växter återhämtar sig lupinerna snabbt efter att slåttermaskinerna dragit fram. Det förekommer även kritik på att vägkantsslåtter med maskin hjälper till att sprida frön som fastnar i aggregatet på maskinen. För att få bort lupinerna måste man gräva eller rycka upp dem med rötterna. Vägverket får mycket kritik och klagomål på att lupinerna håller på att ta över, samtidigt som många tycker att de är vackra och är upprörda och ilskna för att man förstör.

I Finland rekommenderas slåtter 3-4 gånger per sommar. På Island har lupiner invaderat lavafälten och där bränns lupinerna bort. I Norge invaderas älvstränder av lupiner som nu förts upp på Norges svartlista över främmande invasiva arter. Från den första januari 2016 kommer det där att vara förbjudet att importera, sälja och plantera ut 31 olika växter som hotar den biologiska mångfalden - bland annat lupiner, vresros och gullris.

EU har nyligen listat 37 arter som ett hot mot den biologiska mångfalden. Lupiner är inte med på listan i nuläget, men kan eventuellt komma att hamna antingen där eller på den nationella varianten.

Är lupinfälten vackra eller inte? både ja och nej! Själv plockar jag dem inte, en vas med lupiner luktar faktiskt illa efter en stund.