Lila och syren

Dagens krax (29 maj) handlade bl.a. om syrener, så varför inte behandla detta ämne ur en annan synvinkel, nämligen färg.

Färgordet syrenlila förknippas i Sverige med den ljuslila färg som den vanliga bondsyrenen har. Lila uppfattas oftast som en något mörkare ton. Gränsen mellan lila och violett (viol) är flytande men lila anses ha en något blåaktigare ton. Ljusare toner av violett benämndes förr ofta gredelin. Mörka lila färger med en dragning åt rött kallades purpur. Ordet lila som färg är belagt i svenska språket från 1805.

Ordet lila på olika språk:

Men varifrån kommer då själva ordet lila. Den bästa och mest utförliga förklaringen har Gösta Bergman beskrivit i sin bok ”Ord med historia " varför jag citerar texten ordagrant här:

//Färgordet lila betyder egentligen syrenblått. Till grund ligger nämligen ett orientaliskt ord för syrenen (Syringa vulgaris). Den heter på arabiska lilak. Araberna fick i sin tur ordet via persiskan från Indien och de har genom sin västliga inkörsport till Europa, det moriska Spanien, förmedlat det till spanskan, där det har bibehållit den arabiska formen och skriver lilac. Därav i äldre franska lilac och engelska lilac. I modern franska lilas och i italienska lilla, i alla språken om både trädet och färgen. Tyska lila, om färgen, tidigare också skrivet lilla, är inlånat från romanskt språk. Lilla är alltjämt formen i danskan.

Vårt svenska ord syren har vi övertagit från tyskan, där trädet i äldre tid hette syringe. Danskarna säger också syren, men i en äldre form som ännu kan höras i folkmålen, var syring, med betonad slutstavelse. I modern högtyska heter syrenen numera flieder- man minns schlagern ”Wenn der  weisse flieder wieder blüht”. Nu var emellertid Flieder långt innan syrenen infördes i Tyskland i stora delar av landet namnet på Sambucus nigra, vår svenska fläder, den skånska hyllebusken. Syrenen kom från bl.a. Turkiet och Spanien till Tyskland. Man tyckte att de två träden hade vissa likheter och kallade därför syrenen – förutom syringe - turkisk, spansk eller välsk fläder. När man så tog sig för att försumma adjektiven och säga bara fläder blev förvirringen fullständig på det område, bl.a. Nordtyskland, där hyllebusken alltjämt hette fleder, flier o.d. På andra håll klarade man sig bra. Där hette flädern nämligen Holunder, som nu är det allmängiltiga högtyska namnet.

Ytterst går namnet syren tillbaka till det grekiska syrinx, som betyder rör, också rörflöjt, s.k. panflöjt eller herdeflöjt, det urgamla blåsinstrumentet som var sammansatt av en rad olika långa rör. Anledningen till namnet anses vara de märgfyllda grenarna av vilka man kunde skära pipor. Eftersom syrenen (syringa vulgaris) ju inte har märgfyllda grenar kan det grekiska ordet ha syftat på flädern (Sambucus).//

Bergman har även en vidare utläggning om "Fläder och hyll" men det är en helt annan historia.